Vi är i bostadsbytarfarten, måste ha större, 55 kvadrat räcker inte på långa vägar när Tage sätter fart på dagen, jag får smärre sammanbrott dagligen av det myller av saker, papper, böcker, prylar, böcker, böcker som upptar varenda millimeter här inne.
Människor som ska komma hit och kolla, lägenheter vi ska iväg och syna, runt i stan, studera, fundera, väga för och emot, tro att något är klart och så nähä så tystnar människan, trots att hon verkat så löjligt på och har sedan inte ens vett att bara mejla tillbaka och säga nej tack.
Att människor har så lite hyfs i kroppen förvånar mig ständigt.
Men nu har vi en i princip lika bra lägenhet på gång. Men den är dyr, ack så dyr, närmast en fördubbling av vår nuvarande hyra. Är det värt det? Jag vet inte.
Jag har alltid sett mitt boende som rätt sekundärt, tycker att det är viktigare att det ligger på rätt plats än att lägenheten i sig är fantastisk, skrev på kontrakt till min förra lägenhet vid Odenplan innan jag ens sett den, hade inte ens sett foton, bara fått planritningen beskriven för mig över telefon. Men hyran var låg, storleken helt okej och den låg hundra meter från Odenplan. Det gick liksom inte att säga nej, hur osedd den än var. Och jag kom också att trivas finfint.
Men livet är annorlunda nu. Vi är tre som ska med i ekvationen, längre fram kanske fyra, och det är förhoppningsvis ett boende för oöverskådlig tid framöver.
Nej, jag tror inte att det är värt det. Eller?
Ååååh.
Hej Daniel,
Siri på Nattens bibliotek här. Jag har tre barn och jag gick i fällan att köpa större när barnen kom. Det blev inga pengar över till det som jag uppskattar mer än att bo stort som att fika, äta på restaurang, ha barnvakt, göra kortresor, köpa lite nya kläder. Nu bor jag trångt igen med tre barn. Vi har verkligen satsat på Compact Living med sovloft, bra förvaring och små hörnor till alla. Barnen älskar det. Vi umgås mer i vardagen och gör mer saker spontant tillsammans än tidigare. Barnen tycker det är lyxigt att vi har råd att fika på stan och gå ut och äta. Det som är kämpigt är att det så fort blir stökigt och att inte ha tvättmaskin i lägenheten, men fördelarna överväger. Jag kan varmt rekommendera det!
Jag är helt för compact living, men det måste finnas gränser. Och det gör det tyvärr inte i vårt hem just nu…
Men, så det blev inget med den fin-fina lägenheten Johanna twittrade om för ett tag sedan?
Jag är också i behov av större, men ska väl inte klaga, nära 60 kvm på två personer men så får vi dela sovrum, jag ska faktiskt titta på en större lägenhet i dag som är 3000 kronor dyrare. Men jag har redan nu kommit fram till att det inte är värt det. Ja kan göra många resor för 36 000 kronor på ett år… men jag ska i alla fall titta, drömma och sedan gå hem och röja upp bland allt skrot i min mini-lya.
Hoppas ni hittar något snart. Ta inte första bästa, något bättre dyker nog snart upp – som är billigare.
Den är inte avskriven än, men har dragits i långbänk av den andra parten. Så vi kollar på annat också. Frustrerande att allt ska ta sådan tid.