Post Format

Ambivalens

Vi är i bostadsbytarfarten, måste ha större, 55 kvadrat räcker inte på långa vägar när Tage sätter fart på dagen, jag får smärre sammanbrott dagligen av det myller av saker, papper, böcker, prylar, böcker, böcker som upptar varenda millimeter här inne.

Människor som ska komma hit och kolla, lägenheter vi ska iväg och syna, runt i stan, studera, fundera, väga för och emot, tro att något är klart och så nähä så tystnar människan, trots att hon verkat så löjligt på och har sedan inte ens vett att bara mejla tillbaka och säga nej tack.

Att människor har så lite hyfs i kroppen förvånar mig ständigt.

Men nu har vi en i princip lika bra lägenhet på gång. Men den är dyr, ack så dyr, närmast en fördubbling av vår nuvarande hyra. Är det värt det? Jag vet inte.

Jag har alltid sett mitt boende som rätt sekundärt, tycker att det är viktigare att det ligger på rätt plats än att lägenheten i sig är fantastisk, skrev på kontrakt till min förra lägenhet vid Odenplan innan jag ens sett den, hade inte ens sett foton, bara fått planritningen beskriven för mig över telefon. Men hyran var låg, storleken helt okej och den låg hundra meter från Odenplan. Det gick liksom inte att säga nej, hur osedd den än var. Och jag kom också att trivas finfint.

Men livet är annorlunda nu. Vi är tre som ska med i ekvationen, längre fram kanske fyra, och det är förhoppningsvis ett boende för oöverskådlig tid framöver.

Nej, jag tror inte att det är värt det. Eller?

Ååååh.

4 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.