Systemet och jag

Jag lyckas aldrig ha normala relationer med kvinnorna på mina Systembolag.

Det var elva minuters kö när jag kom in på Systemet vid Odenplan i går och jag ställde mig vid en tom disk och skrapade mina sex trisslotter som jag bytt till mig från ett par vinstlotter jag fått i julklapp. Jag vann hundra kronor till, så nu har jag fyra nya oskrapade i plånboken. Jag kan aldrig växla in trisslotter i pengar, måste ta nya lotter om det så innebär skrapning in absurdum men jag har ju i och för sig aldrig vunnit något mer än 200 kronor på en lott så jag har väl aldrig egentligen ställts inför plötsligt händer det-faktum.

Men det var ju inte det det här skulle handla om.

Väl framme i kassan hade jag turen att få handla av den söta mörkhåriga tjejen jag brukar vilja få handla av, även om jag vilket jag berättat om tidigare alltid haft svårt att styra Systemets kösystem med hjärnan men just den här dagen fungerade det för jag koncentrerade mig ordentligt. Jag angav mitt ärende vilket var två champagneflaskor i 250-kronorsklassen och hon började smattra på tangentbordet och försvann snart iväg och återkom med två flaskor och log mot mig och jag drog mitt Visakort och tänkte att nu är jag äntligen vuxen och så sa hon får jag titta på ditt leg också? och magin var bruten. Ja visst svarade jag och rodnade väl och gav henne mitt pressleg för det känns ju lite mer personligt och unikt än körkortet och hon tittade på det och delade min rodnad och sa oj det här har ju jag tittat på förut och försökte le och förlåt så mycket. Jag fumlade med mitt leg och sa du behöver inte be om ursäkt och såg på mina champagneflaskor och hon försökte le igen och sa du får ta en kasse och jag tackade och sa hej då och jag har ingen aning om hur jag ska få till en bra slutknorr på det här inlägget så jag sätter punkt här.