80/20 är Dannyboys melodi

I somras skrev jag och min vän Morgan på ett av Adlibris kritiserade samarbetskontrakt för det pyttelilla bokförlag vi startade tillsammans i samband med att ”Dannyboy & kärleken” skulle ges ut i pocket 2006. Jag har inga direkta invändningar mot avtalet, redan innan vi skrev på det gav vi Adlibris – samt under en tidigare period även Bokus – 20 procents rabatt på F-priset vid inköp. Visserligen måste vi i och med det nya avtalet betala fraktkostnaderna själva när vi får beställningar – tidigare stod Adlibris för den notan – men å andra sidan är det skönt att inte längre behöva skicka böcker till dem särskilt ofta, med det nya kontraktet har de en egen liten Dannyboyhylla att plocka från, som fylls på när lagret börjar sina. Att det kan vara en helt annan femma för riktiga småförlag – som inte bara ser sin förlagsverksamhet som en nollsummehobby – har jag dock full förståelse för.

Men kontrakt schmontrakt, lager schlager – det roligaste är ju att det här avtalet för första gången ger oss tillgång till riktig försäljningsstatistik. Vi har exempelvis en sådan här stapel, som visar åldersfördelningen hos de som beställt ”Dannyboy & kärleken” hos Adlibris…

aldersfordelning

…och vi har en sådant här litet tårtdiagram, som med stor säkerhet fastslår att jodå, visst är det så att kvinnor är de som i första hand köper böcker, eller åtminstone vissa böcker:

konsfordelning

En lite mer komplicerad form av statistiken klargör varifrån köpen sker. Jag har inte riktigt lyckas förstå procentsatserna fullt ut, men hur som helst är det väl föga förvånande att se att två av de tre län i Sverige där det i förhållande till befolkningsmängden sålts flest antal exemplar är Stockholms län och Uppsala län – det vill säga de platser där boken i huvudsak utspelar sig.  Något mer förvånande är att Jämtland är det tredje länet i topp, trots att de gånger jag ens besökt nämnda del av landet kan räknas på tre av ena handens fingrar.

Sorgligt nog återfinns mitt eget hemlän Gävleborg först trea från slutet. Detta väljer jag att skylla på jantelagen samt Gefle Dagblad, som gav mig en rätt nesligt besk recension när det begav sig.