Hm, det här gick ju inte så bra. Redan fyra dagar efter med utmaningen, och det bara sju dagar in. Att komma hem till vardagen efter New York-äventyren och hälsas välkommen av en rejäl förkylning i går morse och därefter vab med ögoninflammerade Ejda var väl inte direkt vad min bloggdisciplin behövde.
Nåväl, det är väl bara att sluta gnälla och jobba i kapp. Här kommer trean:
3. Ibland tänker jag att jag borde…
…bli mer disciplinerad i mitt professionella liv. När jag bara hade mig själv att oroa mig för och ta hand om så fungerade det bra att leva rätt så mycket för stunden, jag hann utan problem med mina åtaganden ändå, det fanns eoner av fritid att plocka av. Nu gör det inte det längre. Och det här har jag så klart vetat hela tiden egentligen, men det är skillnad på att vara medveten om ett problem och att ta tag i ett problem. Och grejen är den att om jag verkligen var disciplinerad under mina arbetsdagar, använde dem åtminstone till 85 procent åt att jobba och skriva, så skulle det mesta gå som en dans tror jag. Men nu gör jag inte det. Jag tror också att det här med att äga ett hus ställer till det, jag lägger rätt mycket tid åt hushållssysslor om dagarna när jag är hemma själv, eftersom det är mycket enklare att få det gjort då, i stället för att börja traggla med tvätt och andra hushållsgöromål klockan nio på kvällen när Ejda äntligen somnat (Tage skulle utan att knota gå och lägga sig halv sju och sova två sekunder senare om vi tillät honom, men då skulle han också börja kliva upp halv fem om morgnarna igen).
Men de där sysslorna äter ju onekligen tid, tid som kanske skulle finnas om alla vardagar var normala med barnen på förskolan mellan halv nio och fyra och jag faktiskt hade hela dagen för mig själv. Men av någon anledning infinner sig de där normala dagarna rätt sällan.
Så: Disciplin. Från och med nästa vab-fria dag lovar jag att det ska bli verklighet.
Och då kanske jag på köpet kan börja få ut de här inläggen i tid också.
——
Det här är del 3/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.