Kalas & Dumbo

Födelsedagskalas för Ejda i dag, följt av jobb på bion och film för hela familjen, vi visade Dumbo med svensk dubbning, det blev närapå matinékänsla, och sommartiden hjälpte alla kidsen i publiken att hålla sig alerta trots att klockan närmade sig nio innan det var slut.

Tage: Jag grät bara två gånger.

Ejda: Jag behövde bara sitta i ditt knä två gånger.

Fint att de båda är emotionella. Jag går all in på känslorna även jag, tyckte det var oerhört sorgligt när Dumbo separerades från sin mamma och när cirkuspubliken var dum mot honom.

Kalaset gick fint även det, inga hopbrytningar eller tårar och alla verkade ha roligt. Ejda hade bestämt att det skulle vara tema Kina, så Johanna bakade en fin kinesisk kattårta och Ejda målade en drake som alla med förbundna ögon skulle försöka fästa en eldsflamma vid munnen på. Tror ganska många lyckades se igenom ändå, det var lite väl många rätta placeringar jämfört med i fjol när uppgiften var att sätta horn på en enhörning.

Men nog är det tur att det blivit kutym i byn att kalasen bara pågår i två timmar.

I morgon 06.40-bussen mot Kiruna, måste få en lång arbetsdag och skriva järnet.

Skyller på förkylningen

En värdelös skrivdag.

Eller, det var väl inget fel på själva produkten jag fick ur mig, men platsen där jag satte punkt i dag, dit skulle jag ha hunnit redan i går. Och i dag skulle jag sedan ha skrivit lika mycket som jag ursprungligen planerade i går.

Summa summarum: Jag ligger efter schemat.

Skrivarworkshop på nordsamiska 6 april

Jag vet inte hur många läsare jag har här i spalterna som behärskar nordsamiska, särskilt inte i åldern 13-18 år, men om jag har några, eller om några läsare känner någon som passar in på dessa kriterier och därtill vill utveckla sitt skrivande, så har jag ett finfint tips om en workshop som arrangeras nästa lördag inne i Kiruna i tidskriften Provins regi. Kolla in bilden nedan, eller klicka på länken här.

Om Apple TV+ på TVdags

Har varit dålig på att medverka i TVdags spalter på sistone, men i måndags kväll skrev jag en text om Apples nya satsning på en tv-streamingtjänst. Var menat att bli en väldigt kort grej, men jag verkar inte riktigt veta hur man gör när man skriver korta analystexter.

Kortversion av lång text: Tråkigt namn, få detaljer kända ännu, premiär i över hundra länder i höst (Sverige med all säkerhet ett av dem), oklar potential men antagligen rätt stor i kraft av företagets storlek och faktumet att tjänsten kommer att fungera på över en miljard exemplar iOS-prylar.

Långversion av lång text hittar ni här.

Sexåring in da house!

Vi firar en sexåring i dag, världens bästa Ejda nådde vid 08.36 i morse en ny milstolpe i livet. Redan i går förberedde hon sin katt på dagens stundande händelse: ”Åh Lena Nyman, i morgon ska du få vara med om någonting riktigt stort!”

Hittills har dock kattstackarn tagit sin mattes bemärkelsedag med ro.

Nu har vi alltså en sexåring och en nioåring i huset. Tillsammans fyller de moppe. Herregud.

Sport är viktigare än litteratur

Intressant krönika av Sölve Dahlgren i helgen hos Boktugg, om det sneda i att många tycker att ett ljudboksabonnemang på 169 kronor i månaden är för dyrt, samtidigt som man är villig att lägga minst det dubbla eller till och med tredubbla varje månad för att få tillgång till sport som Premier League-fotboll eller SHL-hockey.

En annan sak han tar upp som jag faktiskt inte själv hade tänkt på: När det gäller abonnemang hos exempelvis en musiktjänst som Spotify, en ljudbokstjänst som Storytel eller en film och tv-tjänst som Netflix tar vi det närapå för givet att vi ska få en tvåveckors- eller månadslång prova på-period innan vi börjar betala. Inom sportabonnemangens värld existerar inte dessa prövoperioder, där är det betalning från dag ett som gäller.

Sport är uppenbarligen viktigare än kultur.

En kvinna bland män

Vi visade En kvinna bland män på bion här i Vittangi i kväll, och jag och Johanna gick dit. En ganska lågmäld film, som ändå oerhört effektivt synliggjorde den enorma uppförsbacke kvinnor stått inför, och i ärlighetens namn ännu står inför. Ett bra hjälteporträtt, som dessutom till stora delar verkar berätta den sanna historien om Ruth Bader Ginsburg.

En grej, dock: I filmen blir Bader Ginsburgs relation till Sverige belyst enbart genom en anekdot om sambeskattning av svenska gifta par, berättad på en fest av Ginsburgs man. I verkligheten är hennes svenska koppling djupare. Jag saxar från engelskspråkiga Wikipedia:

From 1961 to 1963, Ginsburg was a research associate and then an associate director of the Columbia Law School Project on International Procedure; she learned Swedish to co-author a book with Anders Bruzelius on civil procedure in Sweden. Ginsburg conducted extensive research for her book at Lund University in Sweden. Ginsburg’s time in Sweden also influenced her thinking on gender equality. She was inspired when she observed the changes in Sweden, where women were 20 to 25 percent of all law students; one of the judges whom Ginsburg watched for her research was eight months pregnant and still working.

Fint!

Lördag

Min pappa anlände hit med nattåget i dag, fem och en halv timme försenad. Trist att lördagen närapå försvann så klart – det är rätt stor skillnad på ankomst klockan nio på förmiddagen och halv tre på eftermiddagen – men som det blev hann jag åtminstone skriva ett par timmar innan jag körde in till Kiruna och hämtade honom, kidsen hade dragit till sina kusiner och lördagslugn rådde.

Känner att jag borde skriva något mer inspirerat, vad som helst egentligen, men huvudet står still. Lika bra att stoppa här då, helt enkelt.

En bra cliffhanger

Att jag ofta finner själva skrivprocessen långsam, plågsam eller på ren svenska skittrist kommer knappast som någon överraskning för regelbundna läsare av den här bloggen, jag har varit inne på det ett otal gånger.

Lite korkat att ha gett sig in på ett projekt som inom loppet av lite drygt tre och ett halvt år kommer att ha resulterat i författandet av åtta böcker då, kan tyckas.

Nåväl, strunt i det just nu. Vad jag ville ha sagt var egentligen detta: Även om jag tycker att skrivprocessen är mördande seg, så ÄLSKAR jag känslan av att kunna sätta punkt för ett kapitel som avslutas med en riktigt bra cliffhanger.

(Japp – fetade och kursiverade versaler, så mycket älskar jag det)

Inga sådana där fuskcliffar som en del ägnar sig åt som egentligen bara handlar om att lura läsaren att något dramatiskt är på väg att hända trots att det sedan inte gör det – nej, det ska vara dramatiskt på riktigt, och slunga iväg storyn i en förhoppningsvis ny, oväntad riktning som läsaren/lyssnaren bara måste följa med på, och det genast.

Utan att förhäva mig skulle jag vilja påstå att jag är ganska bra på att skriva mig fram till sådana.

Och denna morgon, precis alldeles nyss, lyckades jag få till en riktigt fin en. Slut på meddelandet.

Heldag

En sådan där dag när jag varit igång konstant, med resultat att huvudet känns snurrigt och fullständigt urlakat nu vid sänggång.

Tog 06.40-bussen in till Kiruna, började skriva direkt i mobilen på bussen, fortsatte non-stop fram till lunch då jag tog en promenad samt åt, fortsatte därefter tills bussen gick hemåt igen 16.40, då jag fortsatte i mobilen. Väl hemma pausade jag för middag innan det var dags för styrelsemöte via Skype med Norrlitt. Avvek efter en dryg timme eftersom jag lovat Ejda att vi skulle ge oss ut och leverera inbjudningskort till hennes födelsedagskalas före sänggång, vi snurrade runt på byn i bilen uppåt en timme i den närapå storm som rådde och Ejda skulle prompt gå ur själv varje gång och läsa på brevlådorna så att hon placerade kuverten rätt. Väl åter hemma fyllde jag diskmaskinen och skrev ytterligare en halvtimme samtidigt som Johanna lade Ejda (Tage hade slocknat på soffan redan innan mitt styrelsemöte var slut, sin vana trogen), innan vi klämde ett avsnitt Modern Family och gick till sängs.

I morgon ringer klockan återigen före klockan sex, samma arbetsschema stundar. Kanske bäst att sova nu då, helt enkelt.

Huvudlöst

Några har kanske noterat att sidhuvudet med bilden på mig försvunnit de senaste veckorna. Det handlar knappast om en plötslig önskan efter anonymitet (jag bloggade ju ut en bild på mig själv så sent som i går), utan snarare om att något i min wordpressinstallstion gick åt skogen efter att jag uppdaterade bloggen för att fungera med https. Efter det fick jag varningar om att min php-version var rejält föråldrad och behövde uppdateras, och efter att ha fixat även detta visade det sig att temat jag använder inte alls lirar särskilt bra med nyare php, eftersom det helt enkelt inte uppdateras längre.

Och av någon anledning jag inte haft tid att fördjupa mig i, rykte sidhuvudet längs vägen i den här processen.

Någon gång – kanske framåt slutet av maj – ska jag ta mig en rejäl titt på såväl detta som sajten i övrigt, det var länge sedan den fick en översyn.

Men tills dess kör vi huvudlöst.

Äntligen Babel!

Nog för att jag klagade på SVT:s litteraturprogram Babel så sent som för ett par veckor sedan, men visst är det så att jag likt majoriteten av svenska författare väldigt gärna skulle vara med i programmet, det är ett kvitto på att man i någon form lyckats och nått en position på parnassen.

Och i söndagens avsnitt hände det! Må så vara i två sekunder i en klippbild som anonym random person på Littfest, men någonstans måste man ju börja, eller hur?

Det hela kan beskådas precis i början, cirka 1.40 in i programmet. Blinka inte vid fel tillfälle!

Tog mig friheten att ta en skärmdump. Nog ser det ut som att jag säger något mycket intressant till Provins redaktör Carl Åkerlund, där vi står bakom vårt bokbord?