Den tandlösa motorcyklisten

I går kväll blev Tages framtandsglugg så bred den kan bli, och i morse kom hans moppa förbi och hämtade upp honom på nya motorcykeln för en tur.

På måndag börjar han på sommarfritids igen, sista veckorna före riktiga skolstarten. Han är stor nu, Tage Ögren.

Sommarliv

Jag tror att det var en vecka sedan jag lyfte locket på datorn senast. Det betyder inte att jag har varit helt sysslolös, men jobbmejlande, reportageanteckningar och … öhm, Instagram och Facebook kan man ju sköta från mobilen också.

Vi drog på bilsemester söderut längs E45:an några dagar, jag ska skriva ett resereportage som ska publiceras först inför nästa sommar, vi stugcampade i Jokkmokk och i Vilhelmina. Jag gillar båda orterna väldigt mycket, om än av olika anledningar. Jokkmokk verkar vara på väg att med avstamp i dels sin starka samiska identitet och dels i känslan av att ha övergetts av staten (hej Vattenfall) karva ut en unik plats i kultur-Sverige som tar sig kulturella uttryck i såväl musik, mode, mat och hantverk. Därtill är den lilla stadskärnan väldigt gullig. Vilhelmina vet jag egentligen inte så mycket om, har bara övernattat där två gånger på bilresa söderut (förra gången var Tage blott ett veckogammalt frö i Johannas mage), men samhället ligger väldigt vackert i en brant sluttning på en smal landremsa mellan Volgsjön och Baksjön, och inger en gemytlig känsla.

Tage vågar språnget ner i Baksjöns vatten i Vilhelmina.

Glädjande var också att Ejda inte uppvisade några åksjuketendenser, troligen tack vare den nya, framåtvända stolen. Hon har i yngre dagar varit en säker kräkare under bilfärder på över tio mil. Nu klarade vi vid ett tillfälle en trettiomilasession utan antydan till illamående. Ganska bra att kunna åka bil obehindrat här uppe. Fint!

I övrigt då? Vi har ett rätt rejält högtryck här uppe, gräsmattan har klippts och ogräs rensats. I går skulle jag laga en punktering på Johannas cykel, men lagningssatsen som jag köpte på OK var så gammal att det självhäftande limmet hade torkat. Kanske köper människor bara nya slangar nu för tiden, jag vet inte. Nytt försök i dag om svärföräldrarna har någon gammal lagningssats med riktig solution liggande.

Ejda lyder – inte – min uppmaning om att le för kameran från Café Utsikten i Storuman.

500-procentiga ringar på vattnet

På tal om den långa svansen, som jag nämnde i inlägget Peak Virus på topplistan, så har inte bara Virus tidigare säsonger stigit i popularitet till följd av att tredje säsongen kom ut, utan Virus som helhet har lett till att min förra roman Vi har redan sagt hej då har skjutit i höjden gällande lyssningar hos Storytel. Visserligen från ytterst modesta nivåer till normalt modesta nivåer, men ändå.

Jag gjorde ju en egen inläsning av den romanen och gav ut den själv hösten 2010, och våren 2012 kontaktade jag Storytel och fick in den i deras ljudbokskatalog. Efter att ha fått ett par hundra lyssningar de första två åren, sjönk den rätt brant nedåt i statistiken med start 2015. Så här såg antalet lyssningar ut då:

Halvår 1 2015: 23
Halvår 2 2015: 13
Halvår 1 2016: 11

Några dagar in på andra halvåret 2016 kom dock Virus första säsong ut, följt av tvåan i januari i år. Och då såg plötsligt siffrorna ut så här:

Halvår 2 2016: 47
Halvår 1 2017: 68

Som sagt, nivåerna är låga, men visst går det att konstatera en klar ”viruseffekt” – ökningen i antalet lyssningar av Vi har redan sagt hej då mellan första halvåret 2016 och första halvåret 2017 ligger på drygt 500 procent. Inte så illa!

Byfånen

Det slog mig häromdagen att jag inte lämnat Vittangi sedan vi återkom från New York för drygt tre veckor sedan. När jag påtalade det för Johanna – som hunnit med ett antal jobbdagar inte bara i Kiruna utan även i Luleå och Stockholm – rättade hon mig med: Nu tar du allt i, du har ju faktiskt kört till soptippen.

Och det har hon ju helt rätt i, den ligger ett par kilometer utanför bygränsen.

I dag tog jag dock igen det med råge, då jag körde ända in till Kiruna och hämtade upp min pappa på flygplatsen. Jag hann till och med klämma in ett snabbt besök på Coop Forum.

Peak Virus på topplistan

Dags för den numera traditionsenliga summeringen av hur Virus agerar på Storytels topplista. Precis som för tidigare säsonger så nåddes peaken när Virus 3 fick en full vecka på listan (som alltså uppdateras varje dag och baseras på sju senaste dagarnas lyssningar). Glädjande nog nådde min bok även denna gång topp tio under ett par dagar, men det var med en hårsmån!

Storytel topp 10 onsdag 5 juli:

1. Uppståndelsen – Dan Buthler & Dag Öhrlund
2. Bakom din rygg – Sofie Sarenbrant
3. Top dogg – Jens Lapidus
4. Den lilla bokhandeln runt hörnet – Jenny Colgan
5. Annebelle – Lina Bengtsdotter
5. Det förlovade landet – Mari Jungstedt
7. Häxan – Camilla Läckberg
8. Vit syrén – Cecilia Sahlström
9. Heroine – Mons Kallentoft & Markus Lutteman
10. Virus 3 – Daniel Åberg

Första säsongen av Virus peakade på plats sex och säsong två låg som bäst fyra. Hur bör man resonera kring att säsong tre ”bara” blev tia? Om jag tillåts göra en någorlunda välkvalificerad fri spekulation, så tror jag det ligger till så här:

I och med att säsongerna i Virus inte är fristående utan kräver att man har lyssnat på de tidigare för att man ska hänga med, är det naturligt att publiken minskar något för varje säsong, nya lyssnare måste börja från början och självklart finns det några som kliver av längs vägen. Avsnitt ett av säsong ett kommer alltid att förbli seriens mest lyssnade, och första säsongen kommer alltid att vara den säsong som har flest lyssningar totalt. På samma sätt kommer säsong tre att få ett antal färre lyssningar än säsong två, även om jag tror att tappet är som störst mellan första och andra säsongen, har man investerat tid och lyssnat på två säsonger är man nog att betrakta som ett fan som fortsätter lyssna.

Det till synes ologiska i att säsong två kunde hamna högre på topplistan än säsong ett trots att fler lyssnat på säsong ett är egentligen rätt logiskt: När tvåan kom hade ettan haft ett halvår på sig att bygga upp ett publikintresse för den, och många högg direkt när den kom, vilket gav en rejäl boost i starten och skjutsade upp säsong två till de allra högsta regionerna. Samma effekt har säkerligen inträffat nu, men säsong tre har släppts mitt i sommaren till skillnad från i slutet av januari, och sommaren är speciell på flera sätt. I semestertider håller färre full koll på sina flöden och upptäcker kanske inte nyutgivningen lika tidigt, och därtill befinner vi oss mitt i högsäsongen för den typ av böcker som Virus kämpar mot på topplistan – lata dagar är genre- och spänningslitteraturens högtid. I andra änden av spektrat så är slutet av januari en rätt lugn period på topplistorna, det är lågsäsong för utgivning av kioskvältare i dynerna av julruschen och i upptakten inför bokrean i slutet av februari, och möjligheterna att nå högt är därmed lite bättre.

Ytterligare en faktor som bör tas med i beräkningen är att Storytel fortsätter att växa kraftigt i användarantal, förra sommaren då första säsongen kom hade Storytel drygt 190 000 svenska abonnenter, denna sommar har de drygt 250 000. Så även om Virus-publiken är intakt i faktisk storlek, så blir den procentuellt mindre sett till tjänstens totala abonnentantal.

Okej, slut på sifferspekulation.

En intressant förändring som hänt de senaste månaderna är att Storytel numera endast låter första delen av sina egenproducerade serier medverka på listan. Det kan alltså inte längre bli som i exempelvis februari, då Virus 2 under några dagar ockuperade 10 platser på Storytels topp 20. Jag bloggade om det här som ett potentiellt problem redan förra sommaren i inlägget Topplistans betydelse som inkastare, där jag bland annat lyfte fram risken i att egenproduktionerna ”skymde” det övriga utbudet på topplistan och att användarna då får svårare att hitta det övriga utbudet och ser ett mindre värde i att abonnera på tjänsten. Av vad jag har hört ryktas var en del förlag heller inte så nöjda med att deras titlar till synes drunknade bland alla serieavsnitt. Och även om jag personligen så klart fann en njutning i att se mina egna alster radas upp som ett pärlband på listan, så är den här lösningen tveklöst bättre för användarna som helhet.

En annan sak som är rolig att se är att de äldre säsongerna lyfter när en ny ges ut. När säsong två gavs ut klättrade första säsongen upp till någonstans runt plats 80 igen har jag för mig, och även denna gång stiger den, och ligger nu precis på ”fel” sida av topp 100-strecket. Jag har inte orkat scrolla ner så långt att jag ser var säsong två befinner sig, men sorterar man en topplista enbart på Storytel Original-serier så är det lätt att notera att även den avancerar på grund av trean.

Chris Andersons decenniegamla teori om den långa svansen inom näthandel har uppenbarligen ännu en del liv i sig.

Matigt test av svensk bokstreaming

Sajten 99mac.se har publicerat ett utförligt test av den svenska streamingmarknaden för litteratur, där Bookbeat, Mofibo, Nextory och Storytel ställs mot varandra och även amerikanska Audible slängs in som en joker i leken.

Genomgången är väl värd att läsa i sin helhet, men som summering kan nämnas att Amanda Reventlid som gjort testet landar i att Storytel vinner i utbud och funktionalitet, men hon känner samtidigt ett större lässug när hon använder Bookbeat då de serverar fyndigare och mer lekfulla kategorier. Minst entusiasm känner hon inför Nextory.

Slutligen konstaterar hon att det är trist att bokbranschen ännu helt missat det tåg som streamingbranschen inom musik och film/tv klivit ombord på – familjeabonnemang som möjliggör att fler än en person använder tjänsten samtidigt.

Här kan jag inte annat än att hålla med. I takt med att fler förlag gör aktiva satsningar på ljudböcker riktade till barn och ungdomar – och inte minst nu när Storytel börjat producera Original-serier för yngre målgrupper – känns det underligt att inte erbjuda ett familjealternativ. Jag har själv funderat på att introducera familjens sjuåring för ljudböcker, men så länge det kräver att jag införskaffar honom ett eget Storytelabonnemang för att min egen lyssning inte ska avbrytas när han drar igång en bok – nej, då avstår jag.

Tolv timmar kontra en vecka, vad är egentligen skillnaden?

Joanna Stern på Wall Street Journal är en av mina favoritjournalister när det gäller hemelektronik, inte minst för att hon visualiserar sina tester med väldigt roliga och informativa videor. I samband med att det nu i veckan var tio år sedan den första iPhonen släpptes och vände upp och ner på det mesta inom datorvärlden, gav hon sig på projektet att leva med en ur-iPhone i en vecka. Det gick väl sisådär, kan man lugnt påstå.

Själva artikeln är låst bakom betalvägg, men videon är öppen. Knappt fyra minuter lång och mycket sevärd med många aha-upplevelser. Som bonus får man också framåt slutet se den lätt bisarra inspelnings-setup hon använder när hon gör de här videorna.