Bokus fyller 20

I år lämnar Bokus (och konkurrenten Adlibris) tonåren och firar 20 år. Nu har Bokus slagit upp en jubileumssajt, där man bland annat kan läsa en intervju med ena grundaren Kajsa Leander, en årshistorik samt en all time topp 20-lista.

Topp tre? Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes, följd av ”nya Stieg Larsson” David Lagercrantz Jag är Zlatan och Dan Browns Da Vinci-koden.

Svarta, platta hattar poppis i juletid?

På tal om populära inlägg:

Av någon för mig helt oförståelig anledning har ett anspråkslöst inlägg jag skrev i maj 2009 när jag bevakade Eurovision i Moskva för TT:s räkning haft många besökare på senare tid. Inlägget i fråga heter Svart hatt, platt hatt och handlar om min fascination för de platta hattar som uniformsklädda människor ofta bär i forna östblocksländer. Kolla skärmdumpen nedan för att se hur träffarna på mina mest populära inlägg för stunden fördelar sig i jämförelse med min startsida:

Någon som har en förklaring till varför svarta, platta hattar plötsligt är i ropet?

Letto Frontlight poppis i juletid?

Jösses vad folk googlar läsplattor vid juletid! I går på juldagen hade jag årets högsta besökarantal här på bloggen, och målet för folks läsande var till stora delar bestående av mitt test av Adlibris Letto Frontlight från i maj i fjol, och på andra plats finns min recension av läsplattan Tolino Vision 2 från december i fjol (där jag jämförde rätt mycket med Letto Frontlight).

Endera har många fått en Letto i julklapp och vill nu läsa på om den, eller så är många intresserade av att köpa en Letto i den pågående kampanjen som Adlibris har just nu och googlar av den anledningen.

Tyder det här på en svensk boom för e-boken just nu? Oklart, skulle jag säga. Jag får ofta besökstoppar när Adlibris kör kampanjer för sin läsplatta, även om jag tror att den här kanske är större än de tidigare. Som sagt, juldagen brukar traditionellt vara en ganska slö dag på internet – även om det där varit på väg att förändras de senaste åren tycker jag – så något tyder det kanske på. Att e-boken sakteliga ökar sin marknadsandel torde stå rätt så klart.

Ge Capitol en julklapp!

Trots att det i mina romaner mestadels hängs på Södermalm och jag numera bor 125 mil norrut, så kommer Vasastan alltid att vara speciellt för mig, jag bodde trots allt i stadsdelen mellan 2003 och 2010.

Att den klassiska biografen Capitol vid Sankt Eriksplan nu är på väg att återuppstå gör mig av någon underlig anledning oerhört varm om hjärtat – trots att jag själv aldrig varit på bio där, den var sedan länge insomnad när jag flyttade till Stockholm. Jag tror att jag har varit där i ett jobbrelaterat sammanhang en gång, slagverksensemblen Kroumata hade Capitol som sin bas under många år och jag har för mig att jag gjorde en intervju med dem vid något tillfälle.

Hur som helst – nu har Njutafilms och NonStop Entertainment dragit igång en Kickstarterkampanj där man kan vara med och bidra till återuppbyggnaden, och jag ”pledgade” just 550 kronor. Är du filmintresserad råder jag dig att göra något liknande!

Boktips och klappvåndor

God jul där ute i stugorna! Till skillnad från vad jag hört är läget söderöver har vi en vit jul – därtill med snöfall i dag – och Ejda springer just nu runt och bestämmer vad det är i hennes olika paket. Med tanke på att hon är övertygad om att det i ett ligger en lila minigiraff och i alla övriga finns My Little Pony-grejer, så är det upplagt för besvikelser och gråt om några timmar.

På självaste dopparedan fick jag äran att boktipsa i branschsajten Boktuggs julkalender. Klicka er vidare för att se vad jag läst och uppskattat under året som gått, och vad jag kommer att lyssna på i jul. Författarna som står i fokus: Birgitta Trotzig, duon Brent Schlender/Rick Tetzeli samt Emi Gunér.

Nu har Ejda satt sig i position för julklappsutdelningen. Två timmar kvar tills hennes moppa kommer hem från jobbet och vi har tänkt börja, dock…

Falluckan

Jag både längtar och bävar inför att börja skriva på säsong tre av Virus. Egentligen finns det inget som hindrar mig från att börja direkt, efter i dag har jag förhoppningsvis jobbat undan de artiklar jag har oskrivna som i nuläget går att göra och jag har tänkt arbeta båda de kommande klämveckorna någorlunda på heltid, men jag är inte där rent mentalt ännu känner jag. Plus att jag nog gärna vill lyssna igenom säsong två först innan jag påbörjar skrivandet, för att hamna i rätt sinnesstämning. Men samtidigt kliar det i fingrarna – jag vill framåt!

Men vari ligger min bävan då? Ja, jo, sanningen är väl den att jag inte riktigt kommit underfund med hur jag ska gå vidare från den cliffhanger som avslutar säsong två ännu. Inte så att jag famlar i blindo, men jag har bara inte riktigt bestämt mig för vilken fot jag ska stå på ännu. Och det måste jag nog ha innan jag tutar och kör.

En del som kommenterat på sista avsnittet för första säsongen hos Storytel har uttryckt frustation över hur säsong ett slutade – mitt i ett dramatiskt skede utan att någon direkt avrundning erbjöds. Säsong två är mer traditionell på sluttampen så till vida att det finns ett mer tydligt avslut – även om storyn på intet sätt når sin ände! – följt av att en ny fallucka öppnas som mina hjältar kommer att bli tvungna att hantera när säsong tre drar igång. Och det är konsekvensen av denna som jag ännu velar kring.

Men hey, några dagars julmat kanske kan råda bot på det.

Nattågen blir kvar

I går kom besked från Trafikverket om att båda de dagliga nattågen till övre Norrland blir kvar i oförändrad form åtminstone fram till 2020. Att jag varit kritisk till hur nattågen fungerar i praktiken är ingen hemlighet, men lösningen är så klart inte att lägga ner dem, utan att rusta upp dem och göra dem till ett attraktivt alternativ till flyget.

Att Trafikverket skulle komma fram till det här var verkligen ingen självklarhet med tanke på hur andra nattågslinjer lagts ner de senaste åren, och många fruktade att det skulle bli en kompromiss – att ena tåget skulle få stryka på foten och det andra behållas. Att så inte blev fallet gör mig genuint glad.

Vad som däremot inte gör mig glad är hur ointresserade riksmedia är för den här frågan. Trots att tågen avgår från Stockholm, och Stockholm därtill har en väldigt stor norrländsk befolkning, skrev exempelvis Dagens Nyheter inte en rad om ödesbeskedet. Jag tycker att det är uselt, rent ut sagt.

Kura skymning

Årets kortaste dag, enligt uppgift vände det för några timmar sedan, nu går vi mot ljusare tider. Jag har sett flera tjoa av glädje över detta faktum på Facebook och på Twitter i dag, men själv får det mig faktiskt att känna en klang av vemod i bröstet. Jag gillar när det är mörkt.

Visst, det är klart att det är att överdriva när det är närmast kolsvart ute klockan två på eftermiddagen vilket har varit situationen häromkring den senaste veckan, men jag är helt klart av uppfattningen att dag ska vara dag, och natt ska vara natt. Och visst – ljusa sommarkvällar kan vara drömskt härliga, men generellt gillar jag när dagen och natten är enkla att skilja åt, och jag räknar även kvällen till natten. Finge jag bestämma skulle rullgardinen dras ner för solen klockan … hm, låt oss säga sju på kvällen, och så drar vi upp den igen sju på morgonen. Perfekt!

Och nu när midvintern passerat, går vi oundvikligen mot ljuset. Vemod som sagt.

Men hey – bara ett halvår tills vi går mot mörkare tider igen!

Hur skummar man sig igenom en ljudbok?

Jag fick en fråga från TT gällande ljudboksboomen och Storytel Original och skillnaden mellan att skriva för papper kontra ljud förra veckan. Jag svarade med att mejla in en smärre essä som svar. Nedan följer ett utdrag:

Det som brukar sägas kring Storytel Original-böckerna är att språket ska vara lite enklare, rakare, fyllt av cliffhangers och inte så mycket språkliga krusiduller. Eller ja, det är väl så det har pitchats till viss del i alla fall. Jag har inte funderat särskilt mycket aktivt över detta när jag har skrivit, utan har till största del försökt skriva på i den stil jag är van vid och bekväm med, även om jag får medge att jag försökt begränsa mig i användandet av bisatser, något jag annars har en ovana att nyttja väl frikostigt. Bortsett från bisatserna tror jag dock att jag redan tidigare skrivit på ett sätt som fungerar bra i ljudboksformat, min debutroman Dannyboy & kärleken hade exempelvis cliffhangers i princip varje kapitelslut, så den delen var inte särskilt ny för mig.

Däremot har jag mer aktivt försökt undvika upprepningar, eftersom min erfarenhet är att de tar sig igenom tydligare vid lyssning än vid läsning. Självklart försöker jag att inte upprepa mig när jag skriver ”vanligt” heller, men en van bokläsare läser inte en text ord för ord, snarare far blicken över meningarna mer som att du ”ser” dem, och då reagerar du inte lika starkt på enskilda ord.

Vid ljudbokslyssning är det svårare att göra så, du måste följa berättelsen hela vägen på ett annat sätt eftersom mediet är beskaffat så. Hur skummar du dig exempelvis igenom ett tråkigt parti i en ljudbok? Visst, du kan öka tempot på uppspelningen tillfälligt men det blir inte riktigt samma sak och är definitivt inte lika enkelt som att låta blicken svepa snabbare över sidan. Dessutom är inte ditt öra tränat att uppfatta när du måste skärpa koncentrationen igen på samma sätt som att du ser när tråkpartiet är över i skriven text, för där har vi en livslång träning som textläsare att falla tillbaka på. Lång utläggning, men det gör att upprepningar enligt min mening lättare hörs än syns. Och det skär sig så illa i öronen när det sker!

Eller för den delen – jag har inte helt struntat i det där med att det ska vara stort, explosivt och rakt. Min förläggare sa vid ett tillfälle att om jag får en idé men tvekar av anledningen att idén känns för galen, då är den perfekt för det här formatet. Och jag fick faktiskt just en sådan tanke under arbetet med säsong två av Virus, en tanke som jag avfärdade med ett ”nej, så KAN jag inte göra”. Och då tänkte jag på det där hon sa, och följde min ursprungliga tanke. Och nu tycker jag nog att det blev en av de bästa mest dramatiska händelserna i Virus 2 överhuvudtaget. Så det funkar ju!

——

Min stackars ex-kollega Erika som skulle skriva artikeln och var den som ställde frågan hade nog mest tänkt använda mig för bakgrundsinfo – jag tolkade det som att intervjuerna redan var gjorda när hon hörde av sig – men kanske var det längden på mitt svar som gjorde att jag trots allt fick med ett kort citat i den färdiga artikeln, som publicerats i ett stort antal tidningar runt om i landet de senaste dagarna. Hur som helst, det här är ett ämne jag tycker är väldigt intressant, och jag var även inne på det i en intervju jag gjorde med Dyslexiförbundets tidning Läs & Skriv nyligen, den är med i deras senaste nummer.

Mer om Amazons svenska lansering på TVdags

I dag har jag skrivit något av en drapa på TVdags om Amazons svenska lansering av sin streamingtjänst Prime Video, och man kan väl säga att jag med min modesta framtoning går till storms!

Jag var inne på en del av sakerna redan i min premiärrecension i onsdags förra veckan, men nu har jag dykt lite djupare i saken och ställer mig mycket frågande till Amazons minst sagt halvdana agerande.

För ärligt talat – hur ärligt är det att lansera en tjänst där nästan ingen av ens egna serier finns i sin helhet – serier som man trots detta väljer att använda i marknadsföringen av tjänsten? Och där man till och med aktivt mörkar att så är fallet?

Inte särskilt ärligt alls.

Söndag

En söndag i all enkelhet. Ejda hängde vid sin gran, Tage kollade sina Minecraftvideor, jag körde in en sväng till Kiruna och hämtade Johannas föräldrar på flygplatsen efter deras dagar i Stockholm och på kvällen var de barnvakter så att vi kunde gå på bion och se Rogue One. Jag gillade att den var lite mörkare och råare än den gängse Star Wars-filmen, men vi enades samtidigt om att den här får Tage vänta med något år, våldet kändes betydligt mer på riktigt än det i The Force Awakens. Sedan ett avsnitt av The Crown som avrundning före sängen.

Enkel söndag. Bra söndag.