On top of the world

Tre år mellan bilderna, treåringen Tage på den första, treåringen Ejda på den andra, båda tagna vid majbrasan vid Torne älv. Jag mindes inte formuleringen från 2013 när jag skrev gårdagens, men uppenbarligen är jag något av en one trick pony.

On top of the world.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Queen of the world on top of the world.

Ett foto publicerat av Daniel Åberg (@dannyboysthlm)

Högläsning

Ejda kom och bad mig läsa Rödluvan för henne efter middagen, men eftersom jag höll på att göra rent i köket och det typ är min främsta egentid, så frågade jag om inte Tage kunde tänka sig att göra det i stället, utan att ha några verkliga förhoppningar om att han skulle säga ja.

Kom Ejda, jag ska läsa för dig! blev dock svaret, och sedan satt de där tätt i soffan, den stora högläsandes för den lilla med om inte hundra- så åtminstone åttiofemprocentig tonträff i flyt och uttal av ord.

Jag blev så tagen att jag trots allt blev tvungen att avbryta köksrengöringen och ställa mig diskret i dörröppningen och kika på dem.

Nu blommar det

Jag har ju i princip enbart läst e-böcker de senaste fyra-fem åren, eftersom jag nästan alltid sover med ett eller två barn och inte vill störa dem med ljus. Alltså löser jag mina böcker i telefonen (oftast), på en iPad (ibland) eller en läsplatta (sällan), alla så klart i nattläge (svart bakgrund, vit text) för att det ska lysa så lite som möjligt.

Men!

Nu har jag bestämt att det får vara nog, åtminstone temporärt, barnen är stora (nåja) och får acceptera en lampa, om de nu ska envisas med att sova vid sina föräldrars sida. Så i detta nu läser jag den nya fina pocketutgåvan av Harry Martinssons Nässlorna blomma.

Dock tycker jag det är lite väl elakt att tända sänglampan, vars ljus flödar rakt ner i Ejdas ögon på cirka fyra decimeters avstånd, så jag startar ficklampan på min iPhone och lägger telefonen bredvid mig på kudden som lampa på den sida om mig som Ejda inte ligger, med resultatet att jag får en strålkastare rakt upp i boken men inte så mycket spilljus åt sidorna. Vardagshack!

100 guldkorn på Netflix

Folk på TVdags slog sina kloka huvuden ihop, dykte ner i arkiven och drog fram de 100 bästa filmerna på svenska Netflix. En guide som på intet sätt försöker vara heltäckande eller innehålla någon rangordning – det är bara ren och pur filmentusiasm som jag är övertygad om att alla kan hitta något bra och osett i.

Själv bidrog jag tyvärr inte alls till listan (jag skrev ju att det var kloka huvuden som slogs ihop!), men ändå:

Kolla in!

57 inlägg and nothing on

Årets Blogg 100-utmaning kom verkligen helt fel i tiden för mig. Jag har nog aldrig i mitt vuxna liv haft mer att göra på dagarna, varje minut jag lägger av arbetsdagarna när jag inte ägnar mig åt arbete drabbas jag av extremt dåligt samvete och smärre andnöd.

Men det är väl ingen orsak att kasta in handduken. Jag har inte skrivit exakt varje dag hittills, men av de hittills 57 dagar som passerat sedan 1 mars då utmaningen startade har jag producerat totalt 57 blogginlägg.

Ja, jag vet att det finns något som heter kvalitet framför kvantitet. Men om jag inte satsat på kvantitet den här perioden, så tror jag att det hade förblivit i stort sett heltomt här i spalterna. Och då hade ni ju missat en hel drös inlägg om min vardag, mina barn och vädret där vi bor (snö igen natten till i dag, men det töade bort under dagen, fortfarande återstår dock en halvmeter snö på gården, det går segt med smältningen i år).

Så kan vi ju inte heller ha det.

Mustasch-Adam

Jag promenerade på älven med Tage i dag, han visade var de brukar gå med dagis på utflykt -det är en liten ö mitt i älven som är deras tillhåll – var de har ett gömställe, trädet de brukar klättra i, och skillnaden mellan hur kort Ejdas avdelning går och hur långt Tages går.

Vi fick hem papper för skolinskrivning i veckan, sexårsverksamhet och fritids, bye bye dagis, jag tror att Ejda kommer att sakna sin bror mycket, även om de aldrig gått på samma avdelning. I dag sprang de runt och jagade varandra med varsin kamera i vad som kändes som en evighet och försökte plåta varandras rumpor.

Tage vaknade i kväll, kom ner och lade sig i soffan där vi satt och kollade på Girls. Eftersom Girls-Adam är Kylo Ren i Star Wars för honom, trodde jag han skulle reagera starkare när han såg honom, men han konstaterade bara att Girls-Adam har mustasch, och tänk vad konstigt det hade sett ut om Kylo Ren haft mustasch när han tog av sig sin mask!

Älskade unge.

Lördag

Min lista över blogginlägg jag vill skriva börjar bli lång. Borde kanske publicera den, så finns de i alla fall på något sätt.

Vi jobbade på bion i dag, sålde godis inför att Kung Fu Panda 3 visades som matiné. Ejda tröttnade halvvägs så jag gick hem med henne (och tittade på Frost för åttiotredje gången, varför ändra ett vinnande koncept), men Tage kom hem väldigt nöjd efter filmen med Johanna.

Baby Eight

Tage har sedan han och Johanna började spela Lego Star Wars på Wii:n i höstas och han började veva trailern till nya filmen på repeat varit väldigt entusiastisk till att själv få se den.

I kväll var det dags, vi köpte The Force Awakens på iTunes och började titta hela högen. Han var mycket entusiastisk, men orkade inte mer än de första nittio minuterna, men vi ska fortsätta i morgon kväll.

Roligast var dock Ejda, som större delen av visningen satt och frågade Var är Poe? När kommer Poe igen? Är det där Poe? (eventuellt hade det att göra med att vi ofta kallar henne Pejdo Po) och därtill utropade Baby Eight! varje gång BB-8 dök upp i bild.

Damernas Databyrå

Sedan jag vid förra årsskiftet slutade skriva krönikor om nätet, prylar och teknik å TT:s vägnar som publicerades i ett antal landsortstidningar varje vecka, har jag närt en tanke om att på något sätt starta upp en bloggliknande sajt om ungefär samma ämnen, kanske med fokus på familjeinriktad teknik – något som så klart i verkligheten inte har hunnits med.

I dag upptäckte jag dock – något sent – att Eva Wieselgren som länge skrivit om prylar och teknik för Göteborgs-Posten sedan i höstas gör ungefär det jag hade i åtanke, hon har startat teknikbloggen Damernas Databyrå, där hon på ett brett men initierat sätt skriver om konsumentelektronik. Den åkte direkt in i RSS-läsaren. Senaste inlägget kan vara extra intressant för alla skribenter där ute, då hon går igenom nyttiga appar för journalister.

PS. Om det finns någon därute som känner att de vill kasta pengar på mig så att jag kan starta en sajt om konsumentelektronik med fokus på familjerelaterade produkter och tjänster – var då inte blyga. DS.

Dag och natt

Det har vänt nu, ljuset. Klockan är tjugo över nio på kvällen och det är i princip dagsljus ännu, solen gick ner 20.45 och bryter horisonten igen klockan 04.21, totalt ungefär en timmes mer dagsljus än vad Stockholm får i nuläget.

Kanske är det ljuset som ställer till det med barnens sömn, Tage brukar alltid ha lätt att somna på kvällen (och att kliva upp i arla gryningen), men i kväll hade även han svårt att komma till ro. Ejda däremot är helt upp och ner, vägrar gå och lägga sig, konstrar, trixar, hittar på anledningar, försöker deala till sig en kvart extra, därefter en till, och en till. Ja, trogna läsare av denna blogg är väl familjär med detta nu, tre av de fyra senaste inläggen har ju behandlat detta ämne.

Det är lustigt, på dagis prisar de hennes lätta humör, säger att hon är förståndig och bra att resonera med. Resonera? Herre jösses. Well, jag är i och för sig glad att det är här hemma hon krånglar och inte där.

Inte sova (2)

Bara hälften så lång cirkus denna kväll vid läggningen, alla djur uppradade i soffan för läsning, följt av krav på omgruppering till dubbelsängen, följt av ifrågasättande frågor på varje uppslag av Eva Staafs och Emma Adbåges fina Tilly som trodde att innan hon slutligen kunde komma till ro vid niosnåret.

Dagen i tv-media

Skrev på TVdags i förmiddags om Bonniers misslyckande med att ta fram en gemensam ”Viaplaydödare” ur sina streamingtjänster, och svarade på lite frågor från TT på eftermiddagen om Amazons drag att paketera om sin Prime Video-tjänst till att bli en direkt motståndare till Netflix, något jag själv tyckte kändes lite för mycket som en intern amerikansk affär för att uppmärksammas i våra spalter.

Men hey – när moderhuset ringer och vill ha en kommentar, då svarar man.