Ord och inga visor från Adlibris vd

En sak som är bra med semester är att det äntligen finns tid att läsa de tidskrifter som dimper ner i brevlådan hemma och ständigt är ett dåligt samvete som stressbläddras igenom i vanliga fall. Jag såg några intressanta saker i den långa artikeln om Adlibris i senaste Svensk Bokhandel, där nya vdn Johan Kleberg är befriande ärlig och frispråkig gällande främst den digitala bokutvecklingen i Sverige:

• Han säger om e-böcker att Det är klart att en nyhet inte kan kosta mer än 99 kronor. Adlibris kunder verkar hålla med, på Adlibris Mondos topp 30 för e-böcker finns i detta nu blott två titlar som kostar över hundralappen. Det är svårt att se i vilken utsträckning de låga priserna beror på rean, till skillnad från Adlibris rea för fysiska böcker så verkar de inte skriva ut om en titel ingår i rean i ljud- och e-boksavdelningen.

• Att förlagen har ett stort ansvar i att e-böcker i Sverige inte tagit fart är Kleberg tydlig med. Han säger visserligen att det är ett kollektivt ansvar – Adlibris har inte lyckats driva marknaden – men sedan skräder han inte orden: Förlagens prissättning gör att man blir rasande. En sjuåring kan lista ut att det är billigare att producera en e-bok än en tryckt bok. Då är det ondskefullt att inte ge en del av den marginalförbättringen till kunden.

• På tal om Mondo så är Kleberg inte direkt överdrivet positiv över deras digitala avdelnings utveckling. På frågan om hur Mondo funkar i dag, svarar han: Mycket sämre än Storytel, som på något sätt är jämförelsepunkten. Men Mondo är okej. Precis som Letto. Det är okej.

• Adlibris hoppas sälja mellan 10 000-15 000 exemplar av nya läsplattan Letto Frontlight under året. Det är första gången jag sett dem nämna en någorlunda konkret siffra. Jag har fortfarande inte fått arslet ur och skrivit ihop min recension. Min absoluta ambition är att göra det innan Mexikovistelsens slut.

Artikeln är väl värd att läsas i sin helhet.

Pausliv

Vi badar. Poolen på terrasen på morgonen, havet på förmiddagen, poolen igen på eftermiddagen, troligen på igen på kvällen, vi har inte hunnit till den ännu.

Tog en promenad till storköpet Mega på eftermiddagen, kollade in det mexikanska blöjbeståndet men köpte i stället två tolvpack mellanöl, svettades floder i det drygt trettiogradiga solgasset och kom hem lagom till ananasfikat. I kväll står tacos på schemat.

Fint har vi det.



Playa del Carmen

Vi åkte på semester till Playa del Carmen i Mexiko, charterflyg från Luleå, hyrd lägenhet tillsammans med Johannas systers familj. Fyra barn som vill bada dygnet runt, fem vuxna som stundtals tycker att det är rätt jobbigt med barn som vill bada dygnet runt.

Men okej, det finns värre bekymmer här i världen.

Ett exempel på ett småirriterande sådant: Ett Okänt nummer har tidigare i dag ringt och lämnat ett röstmeddelande till mig. För att kunna lyssna av det från utlandet måste jag ha en personlig kod. För att ställa in en personlig kod verkar jag behöva befinna mig i Sverige. Jag antar att ansvaret för att fixa sådant före avresa faller på mig själv, men ändå, en smula knasigt blir det, Halebop.

Från Övik till Wien

Med tanke på hur insyltad jag var som inbäddad schlagerreporter i ett antal år då jag var ute på melloturnén å TT Spektras räkning, är det nästan brottsligt hur oengagerad jag varit i tävligen de senaste åren. I år har jag sett knappt en timme totalt, och det var finaltimmen i kväll.

Oavsett engagemang, måste jag ändå säga att det gjorde mig varm inombords att det var Måns Zelmerlöw som vann i kväll. Jag minns hans debut i Melodifestivalen så väl, deltävling tre i Örnsköldsvik 2007, Cara Mia-succén som skulle komma att räcka till en tredjeplats i Globen några veckor senare, han och Sebastian Karlsson gick vidare från delfinalen. Det var även mitt debutår på turnén och just det veckoslutet lärde jag även känna DN-Mattias, som jag sedan dess räknat som en av mina närmaste vänner. Han var så ung då, den gode Måns, jag intervjuade honom redan några dagar innan vi reste upp till Övik, vi sågs på ett fik inne på Fältöversten på Östermalm vill jag minnas, och han gjorde ett sympatiskt intryck, något jag tycker att han fortsatt att göra när jag sprungit på honom å jobbets vägnar genom åren.

Nu var det visserligen några år sedan jag såg honom, jag lämnade ju till stora delar nöjessvängen när jag sade upp mig 2011.

Men ändå – jag tycker att det var fint att han vann. Grattis Måns.

Snabbare, högre, längre

Angående inlägget tidigare i veckan om mitt kommande datorköp så har MG Siegler skrivit bra om det här med det eventuella steg bakåt den nya Macbooken innebär i processorkraft, och hur det i praktiken inte längre spelar någon roll för de allra flesta av oss, även om vi inte riktigt vill eller vågar kännas vid det, eller kanske inte ens förstår det.

Själv tycker jag att det kan vara intressant att jämföra med bilindustrin. I den världen var det mycket länge sedan det viktiga var att motorn för varje ny modell blev starkare. Mer bränsleeffektiv, miljövänligare, tystare, bekvämare att sitta i, större bagageutrymme och allt mer krock- och körsäker – absolut, det är parametrar som hela tiden förbättras och därför marknadsförs, men rå motorstyrka? Det är en faktor som ytterst få bryr sig om, eftersom alla bilar klarar av att nå de hastigheter vi tillåts köra i på vägarna.

Detsamma gäller våra datorer. Dagens processorer överstiger i regel de praktiska behov vi verkligen har, ändå stirrar vi oss blinda på processorsiffrorna och drömmer alltjämt om snabbare, högre, längre. Jag tror det börjar bli dags att vi släpper det där nu.

Men visst. 1,1 ghz. Det låter klent, visst gör det?

Tage Ögren Sven Edvard

Han fyllde fem år i dag, den här stjärnan. Tage Sven Edvard Åberg Ögren, som väldigt länge var fast övertygad om att han heter Tage Ögren Sven Edvard (att vi lade till Åberg som ett mellannamn på honom efter att vi gav Ejda båda våra efternamn när hon föddes har han ännu inte accepterat). Trots att vi hade försökt förklara det här med att efternamnet kommer efter alla förnamn i flera år, trillade polletten ner först en dag nyligen när han kom hem och förvånat meddelade att han fått veta på dagis att Ögren är ett efternamn, och att det kommer sist.

Det fanns en sådan stolthet i det där med hans namn och hur han vägrade inse hur det hängde ihop med de andra förnamnen. Varje gång vi försökte förklara ruskade han på huvudet, avbröt och sa indignerat: Men jag är ju Tage Ögren!

Ja, min älskade son, det är du verkligen.



Klockan är ställd

Ansträngande grej med att bo här:

Gå upp tio över fyra för att skjutsa Johanna till gryningsflyget mot Stockholm, och sedan vara åter hemma strax efter klockan sex på morgonen, femton mil senare, lagom till att dra igång morgonbestyren med barnen (som under de cirka hundra minuter jag är borta, under överinseende av sin moppa, förhoppningsvis då precis har vaknat).

Hej Macbook

Är nu min datorväntan över?

Den länge ryktade nya tolvtumsmodellen – något förvirrande enbart kallad Macbook trots att den är såväl lättare, tunnare samt ytmässigt mindre än den elvatums Macbook Air jag skriver detta på – når butikerna i april. Den blir långtifrån billig, basmodellen kostar 14500 kronor, men jag har ju för bövelen haft min nuvarande dator i nästan fem år, är jag då inte värd den investeringen?

Jag tycker nog det.

920 gram jämfört med min Airs 1080. 13,1 millimeter hög som mest, kontra 17 på Airen. 28 centimeter bred, min Air är 30. Det enda mått där den ”slår” sin föregångare är djupet, den nya datorn är 19,65 centimeter från botten till toppen, den gamla 19,2. Men jag kan förlåta dem de 0,45 centimetrarna, särskilt med tanke på att det bidrar till att göra skärmen mindre utdragen och i stället något mer kvadratisk, den nya Macbookens skärm har en 16:10-skala jämfört med Airens 16:9, och jag har alltid tyckt att skärmens smalhet varit den här datorns största brist, eftersom jag jobbar mestadels med text vill jag få in så mycket som möjligt på höjden, inte på bredden.

macbooknya

Den som är trogen mitt bloggande om dator- och surfplattevikt genom tiderna vet att enbart viktminskningen för mig motiverar ett köp. 160 gram låter inte så mycket på papperet, men det handlar mycket om hur vikten är balanserad också, och den nya datorn är mindre kilformad än den gamla, mer jämntjock om ett sådant ord tillåts i sammanhanget, och det borde göra att den förutom den konkreta viktminskningen känns ännu lättare i handen.

Att den bara kommer med en enda utgång (plus hörlursuttag) som tjänstgör som såväl ström-, usb- och extern skärm-uttag har jag svårt att se som ett hinder, jag har nästan aldrig något annat än strömsladden inkopplat ändå. Visst, det hade varit roligt med en kamerakortplats för jag tror verkligen att jag skulle kunna ha nytta av det, men jag har å andra sidan aldrig haft en sådan på en dator tidigare heller, så det är ju inget jag egentligen kan sakna.

När jag tänker efter gillar jag dessutom enkelheten i namnet. Macbook. En återgång till det mer strikta sättet att namnge efter utsvävningarna med tillägg som Air och Pro på senare år. Kort och koncist igen – som iMac, iBook, Powerbook.

Så i april slår jag till. Hej då Macbook Air, hej Macbook.

Analog

Jag har mer eller mindre slutat läsa fysiska böcker. Inte för att jag egentligen finner e-böcker överlägsna sina pappersmassekusiner, utan mest för att jag inte vill ha lampan tänd när Ejda ligger bredvid mig och sover.

Men hon börjar bli så pass stor nu, och sover så pass ordentligt, att jag tänker att fet kanske är värt att prova.

Så. Pocketutgåvan från härom året av Harper Lees Dödssynden i mobiltelefonens ficklampefunktionssken coming up.