Så lätt det bara är möjligt

I höstas testade jag några olika externa tangentbord till iPaden för de tillfällen då man behöver lite extra skjuts i sitt skrivande. Då satte jag vikten som en väldigt viktig faktor, och kom fram till att totalsumman inte fick överstiga ett kilo för att jag skulle kunna tänkas vara intresserad.

När nu iPad mini har skakat om marknaden och ställt alla viktklasser på ända, är så klart läget för de externa tangentborden också annorlunda. Därför har jag nu lånat hem ett sprillans nytt tangentbord från Logitech ämnad för just denna tingest – Ultrathin Keyboard Cover Mini. Än så länge har mest Tage hunnit testa det – pappa var är mitt skrivbord? frågade han i morse när han gick runt och letade efter det, eller ja han sa nog snarare skribbord eftersom han säger skriba – men jag ska snart ta mig an det själv.

bild

Vikten lovar dock gott. 208 gram ger tillsammans med en iPad mini en totalvikt på under 520 gram. Lättare dator torde bli svår att hitta.

Nej, Readly är inte som Spotify. Men det kan vara bra ändå.

Något av det mest urvattnade man kan profilera sig som är ett Spotify för [placera in valfri produktkategori]. Hittills kan jag inte komma på en enda som har lyckats i sin ambition att erbjuda ”allt” på det sätt som Spotify gör inom musik. De tjänster som lanserats genom att mer eller mindre subtilt försöka koppla ihop sig med Spotify brukar heller inte bli särskilt framgångsrika.

Men skam den som ger sig. I dag lanseras den svenska tidskriftstjänsten Readly publikt, en tjänst jag tycker känns väldigt lovande om de lyckas få någon ekonomi i det. Ett Spotify för svenska tidskrifter har den redan dubbats som, även om det knappast i realiteten går att göra en sådan jämförelse eftersom Readly i dagsläget erbjuder ”fri” tillgång till blott 37 titlar för 99 kronor i månaden, men även det ringa antalet känns mer än okej att pröjsa en hundring per månad för.

Själv hittar jag på rak arm sex-sju titlar jag gärna laddar ner och läser, som Macworld, Språktidningen, Digitalfoto, Residence, M3, Råd & Rön, Hälsa & Fitness och Fotosidan – även om det inte i alla fallen rör sig om tidningar jag kontinuerligt köper eller läser i dagsläget (hello Hälsa & Fitness). Men det är ju även det som är styrkan med Spotify, många betalar gladeligen 99 kronor per månad för att lyssna på en herrans massa musik de inte skulle ha betalat för styckevis men gärna utforskar inom ramen för sitt abonnemang.

Rent praktiskt handlar det om pdf-liknande versioner av tidningarna. Det finns alltså inget lullull som tar tillvara på ”surfplattans unika egenskaper” eller något sådant snömos, utan papperstidningar i digital form, om än lite snyggare förpackade i appen än att man bara plockar ner en pdf rakt upp och ner. Av vad jag sett hittills går titlarna snabbt att ladda ner, och jag har inte stött på några uppenbara buggar. Än så länge är tjänsten endast utvecklad för iPad. En Androidversion väntas senare i vår.

Akademibokhandeln och bokmarknaden

Att den nya storbokhandelskedjan som bildas när Akademibokhandeln och Bokia slår sina huvuden ihop skulle välja namnet Akademibokhandeln och inget annat känns som årets mest väntade bokbranschnyhet. För även om Bokia har fler butiker i den sammanslagna kedjan framstår deras varumärke mer än lovligt mossigt, det må vara orättvist generaliserande men när jag försöker visualisera den typiska Bokiabutiken ser jag framför mig en oengagerad småstadsbutik i något för dåligt läge där böckerna spelar en undanskymd roll bakom ett berg av kontorsmaterial.

Åh, jag skulle verkligen ha velat gå på konferensen Bokmarknad i kris? som arrangerades på i Stockholm i dag. Men i dessa vecka 39-tider går det inte riktigt att lämna familjen vind för våg, när som helst kan det bli dags att ratta bilen ner mot BB i Gällivare. Att döma av hashtaggen #bokmarknad på Twitter var det rätt intressant, jag hoppas att det dyker upp någon mer utförlig sammanfattning vad det lider.

Regnbågens alla iPodfärger

Vi blev färdiga med färgerna i barnrummets tak i dag. Johanna hade som mål att det skulle ta en vecka, en färg per dag, men det tog två. Bra nog tycker jag, det mesta har trots allt gjorts av en kvinna med gravidmage i storleken vecka 37-38.

20130317-164329.jpg

Eller ja, klart och klart. Färgen räckte inte riktigt, springorna mellan brädorna är inte helt färdiga, vi måste köpa någon deciliter extra av några av färgerna innan vi kan fälla ihop stegen.

För den delen, ni ser väl var Johanna hittat färginspirationen?

20130317-163623.jpg

Bildstöldslördag

I dag har jag …

9e6aaa9a8e3511e280a722000aaa08b2_7

… besökt skidtävligen Kopparrajden där Tage gjorde några tappra försök att bemästra skidåkningens ädla konst …

096fefaa8e6611e2aa2d22000a1f9a45_7

… kommit ut som downshiftande make i tidningen Hannah & Amanda …

7fd17a7a8e5611e2ba6922000a1fb733_7

… samt agerat biträde när svärfar Roger svurit över trilskande material när vi monterat vägg i vårt badrum. Men till sist fick vi i alla fall den första på plats.

Johanna tog alla bilderna.

Paltkoma

Ännu en sådan där tröttdag. Eller ja, tröttkväll åtminstone.

Kan i och för sig bero på att jag åt fem stora bollar (?) blodpalt till middag. Och sedan satte i mig Tages fredagsmys (salta pinnar) när han själv tappade intresset. Mjöl följt av mjöl. Gör susen för allmäntillståndet.

——

Uppdatering klockan 22.11: Somnade vid nattningen. Vaknade nu. Kul fredagskväll.

This must be the place I waited years to leave

Och som om inte det här med Veronica Mars räckte, så levererar i dag Pet Shop Boys nyheten att de lämnar Parlophone efter 28 år och i stället släpper ett nytt album på uppstickarbolaget Kobalt i juni. Dessutom döper de albumet till ”Electric” och publicerar den här lilla teasern:

Ja det börjar bli uttjatat men: Pepp!

A long time ago, we used to be friends

Jag tror jag skrev ett femtontal inlägg om Veronica Mars på den tiden då jag tv-bloggade på 43 minuter. Så gårdagens nyhet att serien äntligen skulle bli film, bara skaparen Rob Thomas och skådisen Kristen Bell lyckades samla ihop två miljoner dollar inom 30 dagar på Kickstarter, var något av det bästa jag hört i film- och serieväg på länge. Blixtsnabbt sajnade jag upp mig på alternativet 35 dollar, vilket bland annat garanterar mig en digital kopia av filmen några dagar efter biopremiären i USA. Pepp!

Och det var inte bara jag som var triggerhappy gällande det här. Elva timmar tog det innan uppstartsfinansieringen var klar, vilket innebar att projektet slog alla möjliga sorters hastighetsrekord hos Kickstarter. Filmen spelas in i sommar, och premiär blir det i april nästa år. Pepp!

Nu på morgonen upptäckte jag dock via lite konversation med Pelle Sten på Twitter att jag nog lyckats ta mig in bakvägen som finansiär. Många av betalningsalternativen på Kickstarter har begränsningen Ships within the US, däribland det jag hade valt. Tydligen borde systemet ha sagt stopp för mig, men eftersom jag inte tidigare hade något konto hos Kickstarter och valde att logga in via Facebook, kom aldrig någon fråga om var i världen jag bor innan hela betalningsprocessen (som sköts genom Amazon) var klar.

Så nu gäller det bara att komma på någon bekant i USA vars adress jag kan uppge när det utlovade mejlet från Rob Thomas anländer i april där sådan info ska anges, så att jag inte gallras bort.

Som sagt: Pepp!

Skärmavbild 2013-03-14 kl. 09.25.59

Pölen på golvet

Allt tydde på att vattnet gick. Det kom vatten. Vad vi ansåg vara mycket vatten. Inte som med Tage, då var det splash och sjö på golvet – men mycket, ett par rejäla pölar. Klart, luktfritt vatten. Precis som det ska vara.

Men på sjukhuset hävdade de annat. Troligen flytningar, åk hem igen, vattnet har inte gått. Vi kände oss snopna, nästan lite dumma. Men visst, även vi såg ju på ultraljudet att det fanns fullt med vatten kvar där inne i livmodern. Och okej, jag ska erkänna att mina kunskaper om kvinnors flytningar är rätt luddiga, men nog var de tre pölar jag torkade upp från golvet med ett badlakan innan vi stack iväg vatten allt.

Så: Ruta ett igen. Eller kanske ett komma fem. Särskilt länge till tror jag inte hen vill vara kvar där inne i magen.

Grattis Tage!

Jag är helt slut efter att ha bilat cementgolv samt bytt stammar i badrummet hela dagen. Men en sak måste trots tröttheten sägas:

Tage blir i dag tre år. Tre år som för hans föräldrar både varit livets jobbigaste och mest fantastiska.

Älskade barn, ord kan inte beskriva vad jag känner för dig.

20130312-191247.jpg

Johanna har summerat hur han är just nu på ett föredömligt sätt.

Starkt i DN om tiggeri

Fick ont i magen av att läsa DN:s reportage där de följt ett tiggande, rumänskt par som hankar sig fram på Söder i Stockholm. Ont i magen eftersom reportaget får mig att skämmas. För att även jag har fallit i den där fällan, tänkt att barnen de visar upp på bilderna inte är deras egna, att de är del av en liga, någon annan tar egentligen pengarna så det är ingen idé att ge något. Saker man tänker för att döva sitt eget samvete, slippa se.

Men som en polischef uttrycker det i en sidoartikel – det är alldeles för dåligt betalt för att kriminella skulle hålla på med det. När DN sätter upp en dold kamera och följer Florica Tudoricis tiggande under en februaridag tyngd av snöblandat regn utanför en nedgång till Mariatorgets tunnelbana kommer hon upp i 186 kronor. Och då består 100 av de 186 kronorna av ett enskilt bidrag från en äldre kvinna. Att ”maffian” skulle ägna sig åt sådant är ju skrattretande. Och ändå är det sådana fantasier vi trubbar av oss med.

Vid Skanstull brukar en kvinna i romska kläder och sorgset ansikte med blicken riktad mot marken sitta utanför 7-Eleven i korsningen Götgatan/Blekingegatan. Jag vet inte hur många gånger jag har gått förbi henne utan att skänka något, i stället febrilt försökt fästa blicken på något annat, för att inte behöva titta på henne. Jag blir äcklad av mig själv när jag tänker på det.