Årets skörd

Det är likadant varje år. Jag har ambitioner att botanisera, hitta guldkorn och komma hem med en hel trave nya böcker.

Och så slutar det med att jag i sista stund tar en sväng förbi Trafik-nostalgiskas monter och köper på mig något frestande. Och det blir alltid det enda jag köper.

20120929-115133.jpg

Fotnot: Kalendern till vänster, med tunga arbetsfordon genom historien, är alltså en julklapp till Tage. Det finns trafiknostalgiska gränser även för mig.

Solsken

Ibland känns det som att jag bör stanna upp och tänka på vilket privilegierat och fint liv jag ändå lever.

Jag menar inte de stora sakerna, även om de också så klart ska värdesättas. Nej, jag tänker på de små, enkla grejerna.

Jag och Tage gick ut en sväng utanför mässan i dag. Åka spårvagnen! utbrast han när den dundrade förbi. Okej, vi hade ju inga måsten, varför inte. Så jag köpte en sms-biljett och vi hoppade på tvåans linje. Upp mot Centralstationen, inte gå av än! och förbi Brunnsparken, Grönsakstorget och hållplatser jag inte minns namnet på. Till sist, efter att jag lovat dyrt och heligt att vi så klart skulle åka strax igen, fast åt andra hållet, accepterade han att vi klev av vid Vasaplatsen. Jag vill ha korb! meddelade han nu och snart satt vi på en parkbänk och åt korv och mos och drack Coca-Cola, medan spårvagn efter spårvagn dundrade förbi till hans aldrig sinande förtjusning. När vi ätit klart uppfyllde jag min halva av löftet, och vi tog samma linje tillbaka. Varje gång vi mötte en annan spårvagn kom det omedelbart – Whaaw, titta pappa, en spårvagn! Whaaw!

Väl tillbaka på mässan, uppe på vårt hotellrum, frågade jag visst hade vi det mysigt i eftermiddags, Tage?

Han tittade på mig ett tag, log och vände sig därefter mot Johanna. Mamma, det INTE var roligt i dag! konstaterade han och började storskratta.

20120928-203921.jpg

20120928-203945.jpg

Börjar e-boken ta fart i Sverige på riktigt nu?

Jag tror att Adlibris börjar få igång försäljningen av läsplattan Letto rätt ordentligt.

Nu behöver man visserligen inte vara synsk för att förstå att den sålt bra den senaste veckan, det är bara att kika på Adlibris Populärast denna vecka-lista på sajtens startsida för att se att Letton just nu endast är slagen av ”Femtio nyanser av honom”, vilket torde bero på att de kör en läsplattekampanj just nu. Reducerat pris, nyhetsbrevsutskick och stort uppslagen annons i toppen på sajten ger så klart effekt på försäljningen.

Men även om intresset höjts ett antal snäpp till följd av kampanjen, så finns det i min sajtstatistik goda indikationer som säger att intresset har varit rätt stadigt ända sedan starten i juni och därtill ökande över tid. För jösses vad googlingar jag får varje dag på mitt tvådelade test av Adlibris Letto från i somras. Faktum är att de där två testerna har gjort att besöksantalet per dag på min blogg i dag ligger ungefär 50 procent högre än de gjorde i våras. Visst, lite beror det på att jag har en ny bok ute, men på det stora hela skulle jag vilja kalla det Lettoeffekten.

I och med att Adlibris drog igång den nya kampanjen förra veckan har intresset nu blivit närmast extremt. Jag gjorde en koll i mitt statistikprogram Statcounter i helgen, och kollade två dygn bakåt. 66 procent av alla googlesökningar som lett till besök på min blogg under dessa två dygn innehåller ordet Letto. 35 procent av samtliga googlingar består av frasen adlibris letto, 15 procent adlibris letto recension. och därefter kommer mitt eget namn – daniel åberg – på ynka 6 procent av sökningarna innan olika Lettokombinationer tar över igen.

Det här behöver så klart inte betyda något. Men jag tror faktiskt att det gör det. Det är tveklöst väldigt långt kvar innan vi kan börja prata om en Kindleliknande succé – Amazon har pushat för sina Kindleläsare i toppen av sajten i snart fem år – men det ska bli intressant att se om Elib, som otvetydigt är landets dominerande e-boksdistributör, kan tänkas ha märkt av en gryende Lettoeffekt när de presenterar statistik för e-boksförsäljningen nästa gång.

Välkommen till romanbutiken 2.0

Efter att jag gjorde om designen på min sajt förra vintern slutade min lilla webbutik där man kunde köpa mina romaner att fungera som den skulle. Jag har tänkt flera gånger att jag ska ta tag i det, men aldrig kommit mig för. Men så i samband med att Internetworld utsåg Tictail till årets svenska webbentreprenörer, ett företag vars affärsidé just är att låta små rörelser helt kostnadsfritt starta egna och därtill snygga nätbutiker, tänkte jag att nu tusan ska det bli av. Och sagt och gjort, här är den nya butiken!

I min gamla butik gick det enbart att handla mot faktura, en hantering jag själv tog hand om där jag skickade ut fakturan samtidigt med bokförsändelsen och utgick från att folk skulle betala (vilket också alla gjorde). I den nya butiken går det däremot endast att handla med kort. Jag skulle gärna ha haft ett fakturaalternativ även nu, men Tictails fakturalösning kräver ett konto hos Klarna, och även om Klarnas månadsavgift är på blott 300 kronor så är det ändå mer än vad min lilla bokhandel omsatte i medel per månad under den tid den fanns. Så tyvärr, jag tar numera bara Visa, Mastercard och Paypalbetalningar.

Jag kan för den delen varmt rekommendera Tictail. Mycket enkel tjänst att jobba med, snygga mallar att utgå från och minimalt med kodpill – ja inget alls om man inte vill, mitt har inskränkt sig till att plocka bort några menyval jag inte tyckte mig behöva samt översätta några småord till svenska. En toppentjänst helt enkelt.

Okej, nuff said – köp lite böcker nu!

Hålla radiolåda

Det var fantastiskt roligt att vara med i radion i morse! Här kan man lyssna i efterhand. Det blev som man kunde ana en smula ofokuserat – Tage ville dels rita på allt han kom åt och dels gång på gång promenera ut ur studion och undersöka P4 Upplands redaktion i stället – men på det stora hela tyckte jag att det blev bra.

Så alla andra radiokanaler och program där ute – var nu inte blyga, låt oss komma och prata om den vingliga och omtumlande starten på föräldraskapet hos er också. Se det inte som en order, men som en sträng uppmaning.

P4 Uppland i morgon

Just ja! Tidigt i morgon bitti tar vi tåget norrut för att mellan klockan åtta och nio vara med i P4 Upplands morgonprogram och prata om vår bok. Det blir spännande, inte minst för att Tage ska vara med i studion hela tiden. Vi får väl se hur det går, han har ju en egen vilja nu för tiden, kan man ju kanske uttrycka det.

Lyssna live om ni är i krokarna, eller via deras sajt!

Skämskudde, den nya kontakten och rå prestanda

Har ju inte Applebloggat på evigheter.

Öppningsförfarandet när Apple Store slog upp dörrarna i Täby Centrum i lördags morse. Jösses vilken skämskudde. Jag undrar om Apple inte sköt sig själva i foten när de valde att öppna i superamerikansk pep rally overload-stil. Vad jag förstått är det här en grej de alltid kör när de öppnar nya butiker, men kanske borde de försöka vara lite mer ödmjuka inför olika länders seder, bruk och allmänna kynne. Det hade redan skämtats en del om att Apple valde att begå Sverigepremiär på Fredrik Reinfeldts hemmaplan. Det här bisarra beteendet, fångat på video av Feber, gjorde inte saken bättre. Andra sidan är ni klara? På riktigt?

Andreas Ekströms beska uppgörelse med Apple i Sydsvenskan i helgen gällande deras beslut att byta anslutningskontakt i Iphone 5. Jag tycker att han är snett ute. Apple introducerade den avlånga 30-pinskontakten i april 2003. Är det inte okej att byta kontakt till något mer tidsenligt efter nästan tio år, särskilt när man ser hur en del andra namnkunniga mobiltillverkare dribblat med olika kontaktlösningar under samma tid? Ekström skriver att orsaken till att de bytt kontakt är girighet, att de vill tjäna mer pengar på tillbehör. Och visst, behöver man köpa en adapter för att använda något gammalt tillbehör som kräver 30-pinskontakten så kostar det 30 dollar vilket onekligen är ett överpris, men till skillnad från Andreas Ekström så tror jag att orsaken till att Apple inte ger bort adaptrarna utan sätter priset så här avskräckande högt är att de inte vill att man ska köpa den. Genom prissättningen vill de i så stor utsträckning som möjligt lotsa över användarna till att börja använda de trådlösa tekniker som finns inbyggda i telefonen i stället, det vill säga synka via wifi och streama musik/video via bluetooth eller Airplay.

Apple har en lång historia av att överge teknik de anser vara på väg att bli obsolet – disketter och dvd-spelare är väl de två mest kända exemplen – och prissättningen känns igen. Även då erbjöd de externa diskett- och dvd-spelare till marknadsmässiga överpriser, och som därför endast köptes av dem som verkligen hade behov av dem (och som av någon orsak inte ville köpa billigare tredjeparttillverkares produkter i stället). Prissättningen gav effekten att teknikskiftet gick fortare, de flesta struntade i att köpa de externa tillbehören och upptäckte att deras digitala liv fungerade utmärkt även utan dem. Jag tror att vi kommer att se samma sak nu.

Men visst – har man relativt nyligen köpt en dockningsstation av något slag utan trådlös anslutningsmöjlighet är det onekligen trist. The Verge har kollat med ett antal tillbehörstillverkare hur de ser på läget, och det verkar vara ömsom vin och ömsom vatten.

Och på tal om Iphone 5, det svindlar lite att tänka att en 7,6 millimeter tjock tingest på 112 gram, som även innehåller kamera, gps, mobilantenner, batteri och en massa annat jox, innehåller lika mycket datorkraft som Apples värstingdatorer gjorde år 2004.

Ett minfält för halva befolkningen

Vår föräldrabok skapar små svallvågor i det svenskspråkiga Finland. Efter att en enligt mitt tycke fin intervju med oss publicerats i Hufvudstadsbladet blev en kvinna så arg att hon satte sig ner och skrev en upprörd insändare eftersom Johanna i intervjun har mage att påstå att det inte finns ett explicit unikt band mellan mamman och barnet under den första tiden i livet, utan att det här bandet lika gärna kan formas mellan pappan och barnet, eller för den delen någon annan vuxen som råkar vara barnets närmaste vårdgivare. Insändaren, där Johannas uttalande liknas vid fanatism, finns inte publicerad på nätet, men däremot har flera blogginlägg publicerats där den arga insändarskribenten får sina fiskar varma. Det längsta inlägget, skrivet av en doktorand i historia som till skillnad från insändarskribenten faktiskt kan backa upp sina påståenden med vetenskaplig forskning, är riktigt intressant läsning.

Sedan har några upprörts av Johannas uttalanden om amning också, vilket renderat flera andra arga blogginlägg.

Kan ett mönster synas? Ja, det är precis som vanligt när det gäller föräldraskap – mamman synas under lupp och (för)döms, ingen bryr sig om vad pappan har att säga. Och i de fall där det till och med egentligen handlar om pappan, är det ändå mamman som får ta smällarna.

Föräldraskap. Inte direkt jämlikt vad?