Författare, skribent och bokbranschnörd
Får väl tyvärr erkänna att jag inte plåtade järnet under Tages kalas, men nu har jag i alla fall vittjat systemkameran på fyra bilder.
Tågtårtan gånger två, Rebecka, Levi, Tage och blivande morbror Thomas samt Tage och moster Maria – eller mellanmorran Snibben som hon oftast kallas – när hon demonstrerar dammsugaren tvååringen fick i present. Den och dess surrljud har till föräldrarnas stora glädje gått varm sedan dess.
Jag älskar att jag har kommit igång med min simning igen. Jag är på intet sätt någon simmare, jag gör mina 60 vändor med tryggt bröstsim utan att doppa huvudet under ytan en endaste gång, men bland dem i fållan ”motionssim” tillhör jag trots allt de snabbare. Att motståndet oftast består av pensionärer och sådana som ofta ser ut att syssla med någon form av skaderehabilitering när de simmar kan vi väl tala tyst om.
Det blev ett kalas! Ett litet eftersom inte alla som var bjudna förra helgen kunde komma i dag, men ändå – ett tvåårskalas utan magsjuka med tågtårta och snittar för alla, champagne för de stora och Coca-Cola för de små. Tage fick en hoppboll, en dammsugare, en fotboll och en Muminmugg med hattifnattmotiv i present. Hurra för det.
In other news så har vårt modem gått sönder. Internetdelningen via mobilen går varm just nu.
Ballongerna är uppblåsta och jag känner mig inte ett uns magsjuk. Det må ha gått åt skogen förra helgen, men i morgon ska vi lyckas fira Tages tvåårsdag.
Hm, kanske var jag lite tidig att döma ut iTunes bokavdelning.
För efter att ha fått en fråga från Svensk Bokhandel så djupdök jag i inställningarna hos mitt Smashwordskonto (tjänsten jag använt för att få ut ”Vi har redan sagt hej då” i iTunes Store), och upptäckte till min förvåning att jag fram till den 4 februari hade sålt 243 exemplar av romanen i deras butik. Detta trots noll skyltning för min roman förutom när den i början låg på tio i topp och syntes i butikens högerspalt.
För att sätta det i perspektiv så är det betydligt mer än vad den har sålt i e-boksformat i alla andra butiker sammanslaget. Faktum är att det är mer än vad den har sålt i e-boksformat i alla andra butiker samt lånats ut på biblioteken sammanslaget. Och iTunessiffran handlar alltså om försäljning under två och en halv månad, medan den som ”vanlig” e-bok funnits för försäljning och utlån i två år.
Nu haltar visserligen jämförelsen på flera plan. När ”Vi har redan sagt hej då” gavs ut gjorde jag ett stort nummer av att de digitala versionerna förutom att köpa eller bibliotekslåna gick att ladda ner gratis härifrån min sajt om man så önskade. Gratisnedladdningarna uppgår i dagsläget till cirka 3100 av ”Vi har redan sagt hej då” (och 500 av ”Dannyboy & kärleken” som jag lade upp gratis under lite mindre buller och bång i fjol).
Dessutom är priset väldigt olika. Hos Adlibris och Bokus kostar den knappt 50 kronor som e-bok, men i iTunes store har jag satt priset till 15 kronor för att hamna på samma psykologiska nivå som när man köper en app i mobilen – äsch, 15 spänn, det är bara att klicka.
Men frågan nu är – hur har de här 243 personerna (plus de som eventuellt köpt den efter 4 februari) hittat min roman i iTunes? Den lades upp i mitten av november, och den första veckan kan jag tänka mig att många testade att köpa den efter att ha läst de två inlägg jag skrev i ämnet här i bloggen, men sedan då? Enligt Smashwords statistik såldes till exempel 54 exemplar under januari. Hur hittade de köparna fram till boken, särskilt med tanke på hur oaptitlig butiken i dagsläget ter sig när det kommer till den svenskspråkiga litteraturen?
Det skulle även vara intressant att höra några siffror från andra svenska författare som letat sig in i iTunes katalog. Någon hugad?
——
UPPDATERING: Se det här inlägget för uppföljning gällande siffrorna som anges ovan.
Får väl erkänna att det här knappast kommer att bli mitt mest inspirerade blogginlägg genom tiderna, i min pågående strävan att återerövra iPaden tänkte jag mest testa att lägga ut ett inlägg med appen Blogsy.
Ja, det gick bra.
Hur eftersatt är litteraturdelen i svenska iTunes store egentligen? Jag har ärligt talat inte varit inne där på någon månad och kikat, men jag trodde i min enfald att det skulle ha hänt en del sedan årsskiftet. I stället … tycker jag nu att den ser mer bortglömd ut än någonsin.
En liten bakgrund: I november lade jag själv ut min roman ”Vi har redan sagt hej då” för försäljning där, den tog sig upp på topp fem på försäljningslistan, och Svensk Bokhandel skrev i samma veva om att flera svenska förlag var på väg in. Så skedde också, när man nu söker i butiken hittar man till exempel en stor mängd titlar från Ordfront till bra priser.
Åter till mitten av mars 2012: Butiken ser förfärligt dammig ut. På förstasidan frontas det med en massa dansk- och finskspråkiga böcker, och under puffen ”Böcker på svenska” hittar jag enbart danskspråkiga titlar. I topp på sajten puffas visserligen för en del svenskspråkiga böcker, men urvalet och aktualiteten känns … underlig. Visserligen är det svårt att som utomstående ha koll på när en bok gavs ut i iBooksformat, men jag minns exempelvis att Philip Teirs novellsamling ”Akta dig för att färdas alltför fort” återfanns i samma toppsnurra redan i november 2011. Jag menar det inte som kritik mot boken för den är jättefin, men är den så bra att den förtjänar puffplats i månaderna fyra? Och Hans Koppels ”Vi i villa” och ”Medicinen”, som ursprungligen gavs ut för fyra respektive tre år sedan? Det känns synnerligen oengagerat.
En sak kan konstateras – risken att Apple ska vinna kampen om den svenska e-boksmarknaden känns just nu försvinnande liten. Än så länge känns det faktiskt som att de svenska förlagen lika gärna kan strunta i att finnas i iTunes store eftersom det verkar högst osannolikt att de som finns där tjänar några pengar på det.
Vad beror det på? Ointresse från förlagen, ointresse från Apple eller (kanske mest troligt) en olycklig kombination?
UPPDATERING: Ställde en fråga på Twitter om Svensk Bokhandel hade någon koll i frågan, och fick svar från tidningens redaktionssekreterare Tove Leffler. Snabbt och ganska grunt svar: man har inte ”lanserat sig officiellt” i Sv än. Därför jobbar de inte så hårt på den.
Jag måste säga att jag tycker att det är konstigt, och även rätt ”oappligt”, att överhuvudtaget släppa en så tafflig produkt ut på marknaden, om man nu fortfarande väntar på att göra en officiell lansering. Varför inte hålla på den helt och hållet tills den är klar i sådant fall? I nuläget känns det som att den snarare gör mer skada än nytta, för de som surfar dit i dag på jakt efter svenskspråkiga e-böcker lär knappast känna sig sugna på att komma åter med tanke på hur bristfällig den är. Ett visst utbud finns ju faktiskt, men de gör inte ett pillijota för att lyfta fram det.
För ärligt talat – att vara så oengagerad att man inte ens brytt sig om att kontrollera att puffen ”Böcker på svenska” faktiskt filtrerar ut svenskspråkiga böcker och inte danska, det känns inte värdigt ett företag av Apples kaliber.
UPPDATERING 2: Se även mitt uppföljande inlägg i ämnet.
Jag är inte kry ännu. Trodde att jag var med i matchen, men så kom magen tillbaka, inte som i söndags utan mer som ett lågt surrande, kombinerat med en trötthet och huvudvärk och jag vet inte vad.
Så i stället för att göra mer än det absolut nödvändigaste i jobbväg återupptäcker jag min iPad. Det känns som att jag knappt har använt den det senaste halvåret, den har blivit Tages pryl som han vakar över med otäck disciplin, men i samband med att den nya iPaden förra veckan presenterades laddade jag ner lite nya program och började känna mig för, ta den tillbaka. Det går ju fortfarande bara att göra när han sover eller är på dagis, men ändå, det är alltid något.
Men åh, huvudvärken. Ge dig någon gång.
Det blev en ovanlig söndag. Jag låg och flämtade i stort sett hela dagen, märkt efter nattens magsjukeäventyr, och Tage var sitt vanliga trotsiga jag och sprang runt och skrek NEEEJ! mest hela tiden åt allt vad Johanna sade och gjorde. Till sist fick det ett abrupt slut när han vid sitt 736:e livsfarliga stå på soffkanten bara för att jag kan oavsett vad mamma och pappa säger-trick lyckades med det vi anat förr eller senare skulle inträffa: Han trillade ner och slog huvudet i elementet med buller och bång. Resultatet blev en smått grotesk bula på höger sida av skallen en bit ovanför örat som vi försökte kyla ner med en påse fryst riven ost samtidigt som Tage stretade emot för glatta livet och – föga förvånande – skrek NEEEJ! allt vad han orkade mellan tårarna.
Strax före klockan åtta låg vi alla tre i i dubbelsängen, vi ville ha honom där för att ha lite koll på honom under natten efter soffincidenten, och jag kunde inte trots den misäriga inramningen låta bli att tycka att det var lite fint. Tage i mitten som domderade katten! och fick sin katt, Johanna som frågade om hon skulle sjunga och Tage som lite ynkligt kved pappa varvid jag började sjunga och Tage som försökte rulla över till andra sidan men fick avbryta med ett olyckligt ajaj när han kom åt bulan. Efter tre låtar sov vi alla tre.
I dag fyller Tage två år. Det ryktas att han ska få en trehjuling i present.
Inte nog med att jag glömde blogga i går och därmed misslyckades med #blogg100-utmaningen, jag lyckades dessutom dra på mig en misstänkt matförgiftning på kvällen av den indiska maten vi åt till mellomiddag. Tre rejäla kräkningar under natten (och Johanna som åt samma rätt som jag märkte också av en väldigt orolig mage i morse) vilket innebär att vi tvingats ställa in Tages födelsedagskalas i dag. Bu! Känner mig som världens sämsta pappa när jag nu ligger och flämtar i sängen med ömmande mage.
Tre timmar sedan senaste toalettbesöket för den delen. Jag håller tummarna.
Jag upptäckte nyligen att den här lilla delen av internet utsetts till en av Sveriges tio bästa kulturbloggar av Cision. I en motivering skriver de på åttonde plats ligger kultur- och teknikjournalisten Daniel Åberg vars självbetitlade blogg handlar om böcker, datorer och resor. Här luftar han tankar om Apple och Mac, språkutveckling och författardebutanter.
Minsann! Jag som tycker att jag bloggar om Tage mest hela dagarna.
Jag morgonjobbar i dag, sitter på Gunnarssons och skriver en krönika. Jag gillar verkligen att det innebär att jag får se Tage gå till dagis, han lär spatsera förbi på andra sidan gatan om ungefär en halvtimme.
Att betrakta honom utifrån, titta ut och säga men titta, där kommer ju min son promenerande. Det är en cool känsla.