Effektfullt

Jag har fortfarande bara sett första avsnittet av ”Boardwalk empire”, något jag tänkt ordna med vad det lider, men den här fyra minuter långa videon om hur 1920-talets Atlantic City återskapats visuellt i HBO-serien, är riktigt intressant även om man inte sett en enda minut. Nog för att man vet att mycket görs med datorer nu för tiden, men det är ändå fascinerande att se att det nästan är … ja, allt.

Boardwalk Empire VFX Breakdowns of Season 1 from Brainstorm Digital on Vimeo.

Hittad via NRK Beta.

På nätet

Just det ja.

Sedan ett tiotal veckor tillbaka skriver jag krönikor om nätet och teknik åt TT Spektra, som erbjuds tidningar runt om i landet. Hittills har ingen av tidningarna som publicerar krönikorna lagt ut dem på nätet utan bara kört dem i papperstidningen, men i går upptäckte jag att Helsingborgs Dagblad lagt upp den senaste krönikan på nätet. Om de tänkt göra det varje vecka vet jag inte, men hur som helst, här är den. Ämnet är gratisalternativ till kommersiella datorprogram, och en liten hyllning av den svenska sajten Alternative to.

2010 i siffror

Trots gårdagens framåtriktade inlägg är jag inte riktigt redo att släppa fjolåret.

Jag djupdykte lite i Google Analytics i går, och tittade på allehanda statistik från 2010.

62 procent av er som besökte min sajt i fjol använde Windows, 35 procent använde Apples OSX eller iOS och övriga 3 procent Linux, Android eller Symbian. Bland webbläsarna använde 35 procent Firefox, 34 procent Internet Explorer, 21 procent Safari (OSX + iOS), 8 procent Chrome och övriga 2 procent. Bland mobila enheter stod iPhone för 85 procent av besöken, 5 procent iPad, Android 5 procent, iPod 3 procent, Symbian 1 procent och övriga 1 procent.

Totalt besöktes bloggen 67 537 gånger, vilket ger cirka 185 besökare om dagen (plus cirka 220 rss-prenumeranter enligt Feedburner). Den 3 februari, dagen efter att ”Vi har redan sagt hej då” haft första recensionsdag och jag skrev om att e-boksutgåvan fanns tillgänglig för fri nedladdning, nåddes årets högsta besökssiffra på 655 besökare. Näst högst nådde den 12 mars, då Tages födelse drog 553 nyfikna. Tredje högst blev den 7 juni, då jag skrev ett inlägg om Alex Schulmans och Linna Johanssons bloggbeef gällande ”dåliga mammor”, vilket gav 425 besök.

De populäraste sökorden/fraserna som ledde till besök var ”daniel åberg” (28 procent), ”daniel åberg blogg” (9 procent), ”ephone” (2 procent), ”mitt livs novell” (2 procent), ”dannyboy & kärleken” (drygt 1 procent), ”vi har redan sagt hej då” (knappt 1 procent) samt klassikern ”varför har vi julgran” (knappt 1 procent). Sökningarna på ”ephone” leder till det sura blogginlägg jag skrev i juli om problemen min mamma fick när hon bytte teleoperatör, ”mitt livs novell” till det gamla inlägg jag skrev i maj 2007 om mitt förflutna som skribent på Mitt Livs Novell, och ”varför har vi julgran” till de två inlägg jag en smula oväntat skrivit om just detta.

Så. Nog om det förflutna. 2011 here we go.

Ambition 2011

2010 var Tages År. Han är det mest omvälvande som hänt i mitt liv, ett under av söthet och ohejdbar energi. Han har, i avsaknad av ett bättre ord, dominerat sedan han kom in i våra liv den 12 mars 2010.

Men. När jag tittar igenom min Animotofilm för året som gick och konstaterar att Tage är med i 81 av 124 bilder, känner jag att nu får det kanske vara nog. Inte så att jag ska lägga ner det här med faderskapet, jag hoppas att få vara pappa åt honom i … ja runt 50 år till, sedan kan det väl vara dags för mig att lägga hatten på hyllan, men jag hoppas att 2011 ska kunna bli ett lite mer … normalt år. Inte så att jag tror att han kommer att kräva mindre arbete, snarare tvärtom eftersom han vilken dag eller vecka som helst lär börja gå och då når väl arbetsuppgiften jaga Tage runt lägenheten dagen lång för att stoppa honom från att riva ner/välta/demolera allehanda objekt helt nya nivåer, men jag ska ändå försöka återuppta en del av mina vanliga intressen också.

Se mer film. Se mer tv-serier. Läsa fler böcker. Umgås mer med vänner. Den sortens grejer.

Om det lyckas står väl skrivet i stjärnorna. Troligen inte. Men jag har i alla fall en ambition.

Och med det bjuder jag på fyra bilder från i går då jag försökte fånga Tage när han spelade på den synth han fick av sina morföräldrar i julklapp.

Det gick så där.