Eh. Vart tog Storytel vägen då?

Något säger mig att de är rätt upprörda på Storytel i dag.

DN toppar sin kulturdel i papperstidningen i dag med att nu ska det minsann startas en ljudbokssajt på nätet, vars målgrupp är de unga, som är vana med Spotify. Bonniersatsningen, kallad Laudio, utmålas som något nytt i Sverige, i en kort passus nämns visserligen att ”ljudbokssajter finns redan, men Laudios ambition är att så småningom ha alla inlästa svenska titlar i katalogen”. Nu vid lanseringen består katalogen av 900 titlar. Modellen de valt torde vara inspirerad av amerikanska Audible, mot en fast avgift får man som medlem ladda ner en eller två ljudböcker per månad, samt köpa utöver det till lite rabatterat pris. Till skillnad från Audible erbjuder dock Laudio även en streamingmodell, man behöver alltså inte ladda ner böckerna man köpt om man inte vill, utan kan lyssna direkt via sin telefon eller dator.

Gott så. Det verkar vara en bra och framåtriktande tjänst, och allt som leder ljudböckerna bort från cd-skivan är ypperligt enligt mitt sätt att se.

Men.

Hur DN kan publicera en artikel om en sådan här satsning, och endast i förbigående skriva att det finns andra sajter som gör något liknande, övergår mitt förstånd. Den ledande svenska ljudbokssajten Storytel, som funnits i flera år och dessutom har ett avsevärt större utbud med 1600 titlar, nämns överhuvudtaget inte. Att Sigge Eklund på Bonniers inte nämner Storytel när han intervjuas är inte så konstigt, hans jobb är att sälja in sin egen produkt, men att DN bara sväljer det han säger utan att bygga på med något eget samt ge en ärlig bild av hur marknaden ser ut är bara pinsamt. Och sättet den där passusen med konkurrenterna är skrivet på, som bara går att tolka som att Laudio till skillnad från andra sajter siktar på att ha alla svenska titlar som finns, är ju helt befängd. Skulle konkurrenterna inte ha den ambitionen? Vad är det för idiotisk affärsmodell? Nej nej, vi nöjer oss med bara en del av utbudet, inte vill vi ha alla böcker heller, usch och fy.

Skärpning DN.

——

Uppdatering: Inte heller Resumé eller Dagens Media tycker att det är viktigt att notera att det redan finns andra svenska aktörer på den här marknaden.

Vardag, med allt vad det innebär.

Lider av någon vag form av magsjuka i dag, alla symptomen finns där i form av matthet i kroppen, huvudvärk och lätt feber, bara det att magen trots allt håller sig i någorlunda skick, men hela tiden finns där som en obehaglig, vagt mullrande klump i mellangärdet.

Tage bryr sig, förvånande nog, föga om mitt allmäntillstånd utan kräver att jag ska lattja med honom precis som vanligt. Därtill drämde han till med en extra kort förmiddagsslummer också, så andhämtningen och min egen vila gick upp i rök. Nu ligger han vid min sida och försöker ömsom sträcka sig efter datorn, och ömsom träna på prutt- respektive skrikljud med en irriterande oregelbundenhet som gör att det blir omöjligt att stålsätta sig inför de glada falsettskriken som sätter halva Östermalm i gungning.

De är så okänsliga, de små liven.

Berlin, dag fyra

Tog med Tage på en promenad längs Spree ned mot sydost, och råkade snubbla över den övergivna, förfallande nöjesparken Spreepark, eller Kulturpark Plänterwald som den hette under DDR-tiden. Fascinerande plats, som tyvärr inte alls görs rättvisa genom mina kackiga iPhonebilder.

——

För övrigt skriver jag under på varenda stavelse som Johanna satt på pränt gällande den där förbannade bröstpumpen.

Kablar också

Taxin går mot Berlin, eller åtminstone Arlanda, för vidare transport mot vårt nya boende. Den nu stundande resan är dock bara en rekognosceringstripp på fem dagar, för att känna in våra nya kvarter i Friedrichshain. Den riktiga avfärden sker i början av oktober.

Det sista jag packade ner var en nätverkskabel, ifall det skulle vara något vajsing på routern till det trådlösa nätverket i nya lägenheten.

Det gäller att prioritera.

Det lönar sig att ryta till

Det kan så klart vara en slump, men jag tror jag väljer att se Bibliotekstjänsts första beställning på flera månader av exemplar på ”Vi har redan sagt hej då” i går eftermiddag har ett direkt samröre med gårdagens kulturskandalavslöjande här i spalterna.

Och så säger de att bloggar är meningslösa.

——

Uppdatering eftermiddag: Jag har nu också nåtts av indikationer på att ”Dannyboy & kärleken” inom kort återfinns på Stadsliv på Biblioteket Plattan.