Sweet Sunday Web Crunch och jag

Just det ja! Jag har all anledning att tro att jag kommer att synas i kvällens avsnitt av Sweet Sunday Web Crunch, en livesänd tv-show om det som händer online, offline och allt däremellan, signerad Björn Falkevik, Joakim Nyström och Mattias Östmar. Det är riktigt proffsig webb-tv, som drar runt 5000 tittare i veckan, och som jag skrev ett inlägg om i Spektrabloggen i höstas.

Hur som helst, Björn Falkevik intervjuade mig om mitt egenutgivningsprojekt under releasefesten i fredags kväll – som ju arrangerades i samma lokal som de gör tv-sändningen ifrån – med fokus på de digitala bitarna med e-boksutgivningen och ljudboken.

Programmet går att se live på sajten genom Bambusers försorg, men också att kolla på i efterhand så klart (eller att prenumerera på som podcast genom iTunes).

Programmet börjar klockan 20. Tune in! Det tänker banne mig jag göra.

Dan före dan före dan

Gårdagen gick i återställandets tecken. Städa Blustret efter kalaset, panta tomburkar för 46,50 kronor, köpa pizza och kolla på ”Mad men” hela kvällen. Nattens sömn blev relativt god men som vanligt alldeles för kort, efter att ha somnat efter klockan ett vaknade jag före sju utan möjlighet att somna om, tankarna på allt som måste göras och det som komma skall de kommande dagarna poppade upp så fort ögonen öppnats.

romanenihand

Har spenderat morgonen med att vittja mina kameror på filmer och bilder från i fredags. Har lagt upp lite stillbilder för allmän beskådan på Flickr, de allra flesta tagna av Björn Falkevik, samt några av min syster Anna. Stort tack för er hjälp med dokumentationen! Det rörliga materialet kommer senare.

Två dagar kvar. Till vad egentligen? Vet inte riktigt. Är otroligt osäker på i vilken utsträckning romanen kommer att recenseras. Egenutgivning har en negativ klang på kulturredaktionerna, det går inte att komma ifrån det, att den är självvald spelar nog mindre roll. Man ska komma ut på förlag som författare, och risken finns att jag sorterats undan, det saknas ju inte direkt annat att recensera, trots att det kommer relativt få nya romaner i februari med anledning av den stundande bokrean så är det ett enormt tryck på redaktionerna med nya titlar som anländer i bokpaket varje dag. Jag vet det, jag ser det ju själv dagligen på jobbet, jag vet hur man resonerar, hur man i viss mån måste resonera för att hinna med.

Men ändå. Jag vill ju att boken ska bli granskad, läst och bedömd. Först om så sker kan jag ju få något sorts heltäckande kvitto på i vilken utsträckning jag lyckats med projektet eller inte.

Nåväl. Snart vet jag, antar jag.

Tack!

signering

Jag hade releasefest i går kväll. Satt större delen av kvällen i den här ställningen, känns det som. Men det var fantastiskt trevligt och under perioder ångande fullsmockat i Blustret. Och trots att jag inte hade planerat det, så blev det en kortare uppläsning samt ett korsförhör också. Fler bilder samt video utlovas senare, men nu ska jag ta hand om blommorna, städningen och huvudvärken.

61251121

Att vara sin egen redaktör

En av de saker jag varit mest orolig för med det här självutgivningsexperimentet är avsaknandet av en redaktör. Jo, jag vet att jag så klart hade kunnat ta in en frilansare, men nu bestämde jag ju mig för att göra en grej av att göra precis allt på egen hand, och då blev det inte så.

Matilda som var min redaktör på ”Dannyboy & kärleken” gjorde genuint bra saker med texten. Jag minns när hon ringde och bad mig komma in för den stora genomgången, och jag svarade ja på fredag börjar jag jobba först klockan tio, jag kan väl komma in vid halv nio så går vi igenom det? Hur hon pausade och sedan med försiktig röst sade Daniel, det här kommer nog att ta hela dagen.

Nu gjorde det visserligen inte det, jag vill minnas att jag lämnade Forums kontor redan vid halv två-tiden på eftermiddagen den dag jag tog ledigt för genomgången. Men det var mycket rödpenna i manuset.

Jag oroar mig inte för rena skrivfel. Jag har korrläst texten med mycket hårdare ögon den här gången, flera vändor dessutom, plus att även Morgan och Johanna har gjort varsin korrvända. Jag vågar lova så långt det är möjligt att ”Vi har redan sagt hej då” inte innehåller ett enda stav- eller vanligt skrivfel. Däremot har jag när jag läst in ljudboken i källaren hittat tre felaktigheter i berättelsen. Två av dem är av arten att Johanna inte ens upptäckte dem när jag pekade rakt på de syndande styckena, så de må vara mig förlåtna, även om de grämer mig. Med det tredje fallet är det dock värre, det är mer lättupptäckt, och troligen hade såväl Morgan som Johanna sett det om det funnits där när de korrade. Det idiotiska är dock att felet uppstod i det absoluta slutskedet, jag gjorde kardinalblundern att ge mig på att börja pilla i ett stycke för att förbättra det i stadiet där man bara får ändra rena felaktigheter för att i möjligaste mån undvika omflödningar av den färdigsatta texten. Och stycket jag ändrade i blev bättre, det blev till och med riktigt jävla superbra om jag får säga det själv, men problemet var bara att jag glömde ändra en iögonfallande detalj i stycket som föregick ändringen, vilket tyvärr ger hela anrättningen en något fadd smak.

Jag tänker inte säga vad det är, men det inbegriper siffrorna fem och tre, i just den ordningen.

Och det är just sådana saker som jag tror är en redaktörs viktigaste uppgift gällande åtminstone mitt skrivande. De ska kolla så att kronologin stämmer, peka på tankefel, kolla kartor och topografi för att se om man verkligen går nedför eller uppför en gata (eller trappa…), kontrollera tidtabeller och påpeka att en ändring på sida 27 får återverkningar även på sida 48 och 175. Dessutom ska de peka på romanens dödkött, säga stryk det här, det tillför inget varvid jag ska svara men det är ju ett av mina favoritstycken och hon ja, kanske just därför och med facit i hand ser jag det ju, det blev bättre utan.

Nu har jag tvingats piska mig till att göra det själv. Jag hoppas att jag har lyckats.

Nu är visserligen inte professionella redaktörer alltid felfria heller. ”Dannyboy & kärlekens” inbundna upplaga innehöll två felaktigheter i berättelsen, samt ett rent korrfel på baksidan, detta trots att vi var rätt många som läst den både en och fem gånger. Vi gör alla fel.

Men oavsett. Jag hade nog sovit bättre om nätterna just nu om Matilda hade granskat texten.

Bokbranschen i Fokus

Tidskriften Fokus tar ett rejält grepp på läget i den svenska bokbranschen i en lång och väldigt intressant artikel i numret som kommer ut i morgon. Redan nu finns dock texten att läsa på nätet. Jag är med och säger några saker strax efter mitten. Jag tycker kanske själv att jag sa en del andra mer intressanta saker än det som kom med, men hey, sånt är medielivet.

Och på tal om bokbransch så skriver Richard Herold insiktsfullt om vad han tror att iPaden och e-boksbutiken iBooks kommer att betyda för de mindre bokförlagen. Han tror att det leder till en ökad demokratisering av spelplanen. Hurra i sånt fall.

Eftertankens kranka blekhet

Hm, jag är inte längre helt säker på gårdagskvällens tvärsäkra uttalande om att jag kommer att stå i kön första dagen som iPaden släpps i Sverige. För när jag tänker efter vill jag ju att den i mångt och mycket ska kunna ersätta min Macbook när jag är på vift.

Och det finns ett område den inte kan ersätta den vanliga datorn på ännu, nämligen video- och möjligen även röstchatt. Och även om jag verkligen inte håller på och chattar dagarna i ända, så händer det ändå att jag gör det, och jag vill kunna ha möjligheten att göra det. Nu saknar iPaden inbyggd webbkamera i sin första version. Det lär utan tvekan komma när den uppdateras hårdvarumässigt, vilken torde ske ner nästa vår, eller allra tidigast inför julhandeln.

Kan jag vänta tills dess? Ja.

Tror jag.

——

Okej – nog fanboyeri. Jag ska jobba i dag – hurra! – och ska försöka hinna ljudredigera i 40 minuter först. Hur jag ska hinna bli klar med redigeringen till på tisdag är en gåta för inte särskilt många kapitel har blivit gjorda de senaste dagarna, men det ska gå.

En fanboys syn på saken

Okej, några iPadreflektioner:

• Det slår aldrig fel, människor får för sig helt bisarra grejer när det kommer till Apples keynotes. Att följa livefeeden #applevaka via Twingly var häpnadsväckande. Efter fem minuter började människor skrika #fail!!!, trots att den produkt som Steve Jobs presenterade på scenen aldrig haft någon som helst motsvarighet i den verkliga världen. Men det är ju bara en stor iPhone!!! var det vanligaste utropet. För det första var det knappast sant, och för det andra – hur hade ni föreställt er den? Och när människor i slutet började få slut på #fail-argument och desperat började hojta om att de hade förväntat sig 4G-uppkoppling, ja då förvandlades diskussionen till rent löje. 3G-nätet är inte ens färdigbyggt i USA och det finns inga fungerande 4G-abonnemang igång kommersiellt ännu i hela världen – oavsett vad Telia försöker hävda – varför skulle de då bygga in det i den? Ge er.

• En annan sak folk skrek efter var iPhone OS 4.0. Varför skulle de presentera det samtidigt? Varför skulle de riskera att folk pratade om något annat än enbart iPaden? När de presenterar det nya operativsystemet om sisådär en månad får de ju gratis publicitet igen. De är väl inte korkade, heller.

• Som vanligt kommer bedömare och ”experter” att döma ut den här produkten, precis som de dömde ut iPoden när den kom, precis som när de dömde ut iPhonen när den kom. Den erbjuder inget revolutionerande kommer de att säga, och stirra sig blinda på de tekniska specifikationerna. Och som vanligt kommer de att ha tokfel, eftersom Apple aldrig har fokuserat på att ha coola specar i räta kolumner. Det handlar om att sälja en oslagbar användarupplevelse, att leverera en helhetsprodukt genomtänkt från A till Ö både fram- och baklänges. Då spelar det ingen roll att iPhonen har rätt undermålig prestanda och en kamera som het hösten 2006 – iPhonens styrka är att den gör det mobila livet tio gånger mer njutbart än någon annan telefontillverkare kan erbjuda. Och det lär iPad göra också. Den kommer med iTunes store, med allt vad det innebär. Den kommer med App store, med allt vad det innebär. Ingen annan har något som ens kommer i närheten.

ipaden

• 499 dollar för 16 gb-modellen. 499 dollar för en maskin som klarar i princip allt en dator kan göra. Det är bara tio dollar dyrare än Kindle DX, som i jämförelse är en totalt obrukbar tegelsten. Amazon gråter sig till sömns i kväll, Kindlen är officiellt stendöd.

• Och när jag ändå är inne på e-böcker. E-boksbutiken iBooks. Åh, vilken hyllning till en finfin gammal Appledator. Ska bli spännande att se när och om svenska bokförlag tillåts komma in i butiken. Det är ju inte helt säkert, med tanke på att det ännu inte finns någon dedikerad svensk ljudboksbutik i iTunes (ett fåtal svenskspråkiga titlar finns dock att köpa). Men det borde komma.

• Som väntat kommer iPad till Sverige i sommar. Jag kommer nog för första gången någonsin att ställa mig i förstadagskö för en Appleprodukt, 829 dollars-modellen på 64 gb med 3G blir min melodi.

• Vikt 680 gram. Tjocklek 13 millimeter på det bredaste stället. Nuff said.

Twit-gurun Leo Laporte några minuter efter presentationen: You gotta hold it to believe it. Jag skulle nog hävda att Steve Jobs har gjort det igen.

——

Uppdatering: Anders Mildners snabbanalys hos Svenska Dagbladet är klok och sansad.

Ja, då kör vi väl då!

200906042748

Som alla andra Apple fan-boys är jag ruskigt peppad inför kvällens keynote. Eller ja, just i dag verkar ju hela medievärlden ha gått Applebananas. Och som någon skrev i New York Times i dag, det mest fascinerande med kvällens special event från Yerba Center i San Francisco är ju faktumet att Apple inte har sagt ett endaste ord om vad det är som komma skall. Och ändå har det redan skrivits spaltmil om händelsen i förväg – ja, till och med faktumet att Barack Obama håller sitt första riktiga state of the union-tal i kväll känns som att det kommit i medialt bakvatten.

Det där fruktföretaget vet vad de gör.

Själv följer jag som alltid keynoten via Engadget. Mycket bilder, snabba och roliga kommentarer samt allmänt välinformerat.

Jag har redan sagt hurra

Ja, jag är fortfarande ganska krasslig men en sådan här morgon spelar det ingen roll. När jag klickade igång telefonen möttes jag av sms från min vän Jocke. Ursäkta nattligt sms men jag har just läst ut boken. Är fanimig helt uppfylld av den, fick en rejäl tår i ögat på slutet och mitt hjärta slog en liten volt. Startade Twitter, och möttes av en tweet från bokbloggaren Lilla O. Nu är den utläst och den är definitivt minst sagt bra!

Och orden får en sten att sakteliga kanske inte lyfta, men åtminstone börja lossna från mitt voltande hjärta. Hittills har jag bara haft mig själv samt omdömen från tre närstående personer att gå på, jag har ju inte släppt iväg den längre, ingen jävel har fått läsa förrän de första recensionsexemplaren gick iväg förra helgen. Och det har börjat göra mig nervös, mycket nervös. Det var ju inte för inte som Stieg Larsson döpte finalen i sin trilogi till ”Luftslottet som sprängdes”.

Och okej, Jocke är också närstående, men ändå. Han tycker om den. Han känner igen sig i den – ja, det stod mer i det där smset, men allt är inte för allmän beskådan här i världen – vilket betyder att fler än jag bär det där inom sig.

Det finns säkert de som inte kommer att tycka om ”Vi har redan sagt hej då”. Det fanns recensenter som inte gillade ”Dannyboy & kärleken” heller (hej hej Gefle Dagblad) och till och med de som hatade den (hej hej Norrköpings Tidningar), och det var trots allt en mycket mer beskedlig roman. Den här bråkar mer och lanserar tankar och känslor som säkert kan sticka en del i ögonen.

Men oavsett det. I morse tyckte världen om den. Tack.

iPromise

Alltså, det spelar ingen roll om Apples iPad/iTablet/iSlate/iWhatever kommer till Sverige först någon gång mellan hägg och syrén. Så fort den finns tillgänglig på den amerikanska marknaden och möjlig för svensk import kommer det att finnas en version av ”Vi har redan sagt hej då” färdig till den, med bilder, ljud samt video inbyggt.

Se det som ett löfte.