Månad: maj 2008

Jag skulle inte direkt säga att Belgrad är en vacker stad. De kommunistiska åren med undermåligt byggande har satt sina tydliga spår. Men här och där finns väldigt vackra platser, och staden har en sliten charm.

Här en bild tagen på den södra av de två promenadbroar som förbinder nya och gamla Belgrad över floden Sava, som något längre upp i båtens färdriktning går ihop med Donau.

Eller ja, promenadbro är väl att överdriva, det finns en smal avsats man kan gå på på ena sidan av väg- och spårvagnsfilerna i alla fall.

Det känns som sagt lite speciellt, för att inte säga rent ut sagt konstigt, att gå runt i en europeisk storstad som så sent som för nio år sedan blev rätt hårt raketbeskjuten och bombad av Nato.

I går efter förrättat arbetsvärv gick jag ut på stan och letade upp ett par av byggnaderna i de centrala delarna av Belgrad som ännu inte rivits eller renoverats efter räderna.

Jag har ingen aning om vad det står, men jag kan i alla fall meddela att det skrevs om Volvo och Sverige i den serbiska motsvarigheten till Metro i dag.

Om det nu var någon som undrade.

Tog en promenad genom Belgrad i går kväll, på jakt efter föda och dryck.

Hamnade på ett litet minilivs där en tonårig tjej verkade tycka det var väldigt roligt, om än en smula omständligt, att få prata engelska. Hennes pojkvän som hängde runt i den frimärkesstora affären verkade dock måttligt road. Jag frågade om hon visste något ställe där jag kunde köpa en macka eller pizzaslajsar, och när hon följde mig ut ur affären för att peka gjorde sig killen också ett ärende utanför, han gick ut för att inspektera löpsedlarna för veckotidningar. Not buy? frågade hon lite uppgivet när jag satte iväg mot pizzabutiken, och jag lovade att komma tillbaka för att köpa dryck, varvid hon log och killen fnös.

Eftersom timmen var tidig och jag kände mig lite rastlös gick jag först en sväng runt parlamentsbyggnaden som ligger i närheten. Försökte föreställa mig hur det såg ut när det protesterades hej vilt här inför Milosevics fall i oktober 2000, men gatorna var fyllda av kvällsflanörer och kids som åkte skateboard i den varma majkvällen så jag gav upp.

Efter ett hål i väggen-köp av pizza återvände jag till affären, killen som suttit och slöat på en stol i ett hörn flög genast upp och tjejen rodnade. Efter att ha agerat så professionellt jag kunde under mitt shoppande stod jag vid kassan med två öl och en cola i famnen. You need bring to me glass to buy, sa hon och jag svarade que? och hon can’t buy glass without glass och jag que? innan polletten trillade ner och jag förstod vilket sinnrikt återvinningssystem jag just hamnat i. Buy plastic sa hon bestämt och nu var det min tur att rodna när jag fick lomma tillbaka till ölhyllan och återvända med öl på pet-flaska istället. Killen var framme vid kassan och hånlog mot mig och tjejen rodnade och sa bye come again och jag vinkade och gick hem och drack min pet-öl som jag sedan slängde i soptunnan.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av Belgrad. Men det är ändå inte riktigt som jag trodde.

Det känns surrealistiskt att den här staden bombades av väst så sent som för nio år sedan. Americano? frågade taxichauffören när jag satt mig till rätta i baksätet på hans bil. Aah, Sweden, good! sa han och gjorde tummen upp när jag berättat om min härkomst och vi kryssade mellan filerna. När vi passerat floden Sava och kommit in i stadens äldre delar började han peka mot byggnader vi passerade. Nato, sa han och pekade mot ett hus med stora hål i som mer såg ut att höra hemma i Bagdad än Belgrad. Några kvarter senare pekade han mot en hög ruiner som stod kvar på trekvart – Nato bomb – ruskade på huvudet och suckade. Ja, good old Sweden tänkte jag och försökte minnas om det förekom några protester där hemma 1999 när Nato tog i med hårdhandskarna mot Milosevic och lät bomberna falla.

Inte vad jag kommer ihåg.