Eftersom jag nästan bara läser e-böcker numera, plus tenderar att sova vissa nätter i sovrummet och vissa nätter i barnens rum, har det här med böcker på nattduksbordet lite spelat ut sin roll. Den dag vi på allvar orkar ta tag i att få ordning på barnens sovande så att de alltid sover i sina egna sängar i sitt eget rum och vi vuxna kan ta sovrummet i besittning igen på allvar blir det kanske så att jag kan börja stapla böcker på nattduksbordet igen på vanligt manér, hoppas jag. Men där är vi inte nu.
Men en bok som jag haft som nattduksboksvärmare under två längre perioder är Adam Hochschilds Kung Leopolds vålnad. Jag vill minnas att jag köpte den redan när den gavs ut strax efter millennieskiftet, men av någon anledning kom jag inte riktigt in i den och boken blev liggande i uppåt ett halvår bredvid sängen varefter den förpassades till bokhyllan igen. Så gick en massa år innan jag tog fram den igen och började om efter att jag gjort mitt första besök i Bryssel för att hälsa på min gode vän Jocke som gör EU-karriär, men kom inte heller den här gången in i läsningen på allvar utan stannade efter drygt hundra sidor.
Konstigt egentligen, för jag vill minnas att jag båda gångerna funnit boken såväl fascinerande som indragande, och jag skulle verkligen vilja läsa berättelsen om den där extremt hemska och på många sätt också underliga tiden i Belgiens och Kongos historia.
Kanske dags för tredje gången gillt.
——